värdefull

Den här veckan har varit helt underbar, jag har orkat saker, jag har orkat ta hand om mig själv, varit ute och gått, försökt göra mig fin (jag har alltid tyckt om att sminka mig men i mina deprissioner orkar jag inte), jag har orkat bry mig om saker. Jag har levt den här veckan, skrattat, dansat, andats, underbart! Det bästa är att se allas ögon när jag säger att jag mår bra, när de ser att jag menar det, hoppet som tänds i deras ögon, rädslan som släcks. Jag vinner för att jag vägrar ge upp...

Tänk dig att du går och bär på en ryggsäck med stora stenar, samtidigt som du tvingas bära en korsett som pressar luften ur din kropp, det är mörkt, kallt och du är trött. Solen skiner ute, strålarna bländar dig, skär som knivar i dina ögon. Den hånar dig, skrattar dig rakt upp i ansiktet, du hatar solen för att den skiner på ditt sårade liv, du får inte njuta av den, inte glädjas, du är inte värd det. Ryggsäckens axelband skaver sönder ditt skinn och blodet rinner ner längs dina armar, korsetten låter dig andas tillräckligt mycket för att du inte ska svimma. Dag ut och dag in, evighetslång tortyr. Din spegelbild skrattar åt dig, säger att du är värdelös, du borde dö, alla skulle må bättre av att du dog, världen skulle vara en vackrare plats utan dig... Tillslut är du så trött och svag att du börjar lyssna på den, rösten i ditt huvud som skriker att du ska dö, vad gör du då? När hoppet överger dig och du står ensam, kall och rädd. För rädd för att leva när rösterna ingen annan hör viskar "sanningar" i dina öron, du är värdelös, värdelös, värdelösvärdelösVÄRDELÖS! Och du kan inte andas, vill inte andas, vill inte mer, orkar inte...

Jag fortsätter. Jag kryper, drar mig fram och jag förbannar både ryggsäck och korsett, hatar rösten i mitt huvud, gråter. Men framför allt så pratar jag, med alla som vill lyssna, ibland med folk som inte vill lyssna och det är ju lite synd (om dom alltså.) Kanske är det just min öppenhet som håller mig vid liv. Att jag inte skäms, att jag vågar be om hjälp, att jag vågar säga hur jävla bedrövlig jag känner mig. Jag tror att det är det som gör mig "stark". Och för varje gång jag tar mig ut ur mörkret så vinner jag mer respekt för mig själv. För JAG ÄR VÄRDEFULL och JAG ÄR STARK och därför har jag rätt att må bra.                                  

            Vi är alla värdefulla och alla har rätt att må bra

lovely

 

 

 

 

8 januari, åh vad jag längtar! 

 

 

 

 

 

just nu

Idag har varit en bra dag, den började med provtagning (igen) klockan nio, sen åt jag frukost, tog en promenad med mamma, vilket jag inte har gjort på flera månader eftersom jag mått för dåligt och sen har Carro och Annie varit på besök :) Mat har jag gjort också. Ja det va väl min dag, typ. Men huvudsaken är att jag har mått och fortfarande mår bra.

Gud va det skulle vara underbart om jag kunde bli "frisk" nu, slippa det här. Det skulle rädda framtiden och det skulle rädda "oss". Det viktigaste jag har. Livet tar inte slut men det skulle göra så fruktansvärt ont.

Men jag mår iallafall bra just nu :)

jag älskar dig

Hur beskriver jag med ord hur mycket du betyder för mig? Det går inte...

Jag ser i dina ögon hur ont det gör och jag vet att orden du uttalar, smärtar dig lika mycket som de smärtar mig. Du är modig som vågar berätta hur du känner, även om sanningen skär som vassa knivar genom min själ. Det är något jag uppskattar väldigt mycket, att vi kommunicerar, vågar säga till om något känns fel, jobbigt, även om vi tillslut gråter båda två. Det gör oss starkare, för oss närmare varandra. Men jag är rädd nu, för jag vill inte förlora dig. Jag hatar mitt instabila psyke och ännu mer om det förstör mellan oss. Jag är tvingad att lära mig förstå och hantera men det är inte du och jag älskar dig såpass mycket att jag skulle låta dig gå om jag visste att jag hindrade dig från att förverkliga dina drömmar.    


Jag vill att det ska finnas en framtid för oss men det lutar inte åt det hållet... Tack för din ärlighet, jag uppskattar den även om den gör mig så otroligt sorgsen. För du är den enda jag någonsin sett en framtid med, du betyder hopp för mig, ljus, liv. Min prins.

Julbord

 

 

 

 

 

 

GAH! Blir galen på bilder... A ja, de är här iallafall.

 

Igår va jag på julbord som mamma bjöd på.

Dan, Nicke, Mamma och Barbro var med och det va trevligt, men jag tyckte inte maten va så god som den har varit, där vi åt. Men men, jag är mest glad att jag va såpass pigg att jag kunde följa med och att jag tillochmed gjorde mig i ordning med lite smink och en fläta :)

 

På kvällen kom Nilla, Bobban och Ingela så vi spelade ett spel och satt och pratade, gillar mysiga hemmakvällar med pojkvännen och några kompisar. Så det har varit en bra helg, hittills, idag vankas mat hos Barbro klockan tre.

 

 

Provtagning

Idag har jag alltså tagit en massa blodprover, min favorit sysselsättning, men det gick bra. Förutom när de skulle spruta in kontrastvätska för då svimmade jag nästan av nån fånig anledning, men men, nu är det gjort! Elva rör blev det, kanske va därför jag höll på att svimma, dåligt med blod kvar i kroppen...
Har tagit min första lithium tablett, så nu får vi se vad som händer.

Annars då? Jo jag är faktiskt ganska pigg idag, eftersom jag inte sovit något i natt, är det möjligtvis så att jag är lite bakvänd tro? Har plockat lite här hemma sen jag kom hem från sjukhuset, lyckats skicka iväg ett viktigt mail och startat en tvättmaskin. ... Jösses... Jag önskar jag hade ett sånt där intressant liv, med resor, fester, shopping, galor och modevisningar, åtminstonde för er skull. Min blogg lär ju va som sandpapper i era ögon. För min skull önskar jag mig bara en fungerande vardag :)

Är det någon som har några bra filmtips så är det välkommet, dock inga komedier, drama/action/thriller faller mig mer i smaken, eller kanske nån animerad barnfilm, tack på förhand!

Egentligen är jag trött

Jag är väldigt vaken, trots tablett... Suck... Huvudvärk och hunger men ingen sömn och fastande ska jag vara sedan kl. 22, strålande!

Har legat här i några timmar nu, typ tre? Men inte en tillstymmelse till sömn, hade jag haft en läslampa hade jag troligtvis läst ut en bok nu, kanske börjat på min andra. Men utan ljus ingen bok, tur att det finns telefon med tusen funktioner som man kan fördriva tiden med. Har tittat på bilder på både instagram och pintrest (eller va det nu heter) allt för att bli såpass trött att jag ska somna, men icke!

Sex timmar kvar tills klockan ringer, våldsamt mycket tid när man är vaken...

Till er som sover; sov gott <3

livet blir bättre?

I morgon ska jag ta massor av prover och sen ska jag ställas in på lithium, det känns sådär men just nu är jag villig att pröva för jag mår verkligen INTE bra!
Så håll tummarna för mig är ni snälla :)

Igår fick jag ännu en panikattack, det är så fruktansvärt obehagligt, ringde mobila men den som va där va då fan inte till nån hjälp, "ta en promenad", när jag precis hade berättat att det kändes som jag skulle rasa ihop om jag ställde mig upp... Jo men gå på en promenad... Undrar om hon/han någonsin haft en panikångestattack?!

Livet känns lite skräpigt just nu, men men, efter i morgon kanske det blir bättre :)

Inifrån och ut, jag brinner
Hjärtat fortsätter slå och lungorna fortsätter andas
Varje hjärtslag, varje andetag, ett hån från livet jag inte får leva

Mina ögon blöder
Men jag är för stark för att dö
Inte kan jag lämna er
Vad skulle ni göra utan mig

Den eviga vilan
Min möjlighet till frihet, får vänta
Jag måste fortsätta låtsas leva, för alla de själar jag berört
För att bespara dem tårarna över ett liv som aldrig funnits

vaken, äntligen

Emma geniet Kvarnlöf är i farten :) Har precis kommit på hur man lägger till andras bloggar i sin läslista, ta-da! Kanske är för att Annie sitter här bredvid och författar cv, hennes smarthet smittar av sig så jag kan lyckas med läslistor :P
För övrigt så har jag varit vaken i snart tre timmar, det var nämligen helt omöjligt att vakna :S Drömde mardrömmar om vartannat, Dan ville slå mig och kankse tillomed döda mig vilket jag klassar som extremt mardrömmsmässigt! Tillslut kom mamma och väckte mig och då äntligen lyckades jag ta mig upp ur sängen. Hon blev lite orolig när det inte gick att ringa till mig. Min mamma <3
Jag hade tydligen glömt låsa dörren igår också...

Sminkade mig i väntan på Annie, trevligt, jag gillar att sminka mig men det händer tyvärr inte så ofta längre. Nu är jag iallafall fin i ansiktet, resten av kroppen och håret är ett enda stort förfall.
Nu ska jag gå och leta efter min dagbok som tycks ha försvunnit från jordens yta :/

kakbak

Har bakat kakor med mamma hela dagen!
Blev fem sorter :)
*Brysselkex
*Chokladsnittar
*Ökensand
*Jämtlandsbröd
*Bregottkakor

Jag minns en gång för några år sen när jag snöade in på att baka kakor, jag bakade flera sorter om dagen i typ en vecka! Blev kakaor överallt, men det gick så lätt och det va så roligt, funderade på största allvar att öppna bageri. Det gjorde jag inte, för precis som allt annat jag snöar in på så dör intresset totalt när manin lägger sig... För det verkar va det det är. A ja, hursomhelst! Det va iallafall trevligt att baka med mamma :) inte lika lätt och roligt som för några år sen men det va trevligt och kakorna blev goda :) Smakade en av varje när mamma och Nicke drack kaffe förut :)
I morgon är det Torsdag, då kommer Dan hem!

Nu är det läggdags för små Emmor :)

skavsår

Jag har kvaddat den här bloggen med min meningslöshet, ingen vill väl läsa om någon som mår skit utan synbar anledning. Det är mycket trevligare med trevligheter. Här råder radiotystnad. Men jag kan inte göra något åt det nu, jag sumpade italien och då blev jag plötsligt tråkig, inte värd att kommentera. Inte värd att slösa tid på. Plötsligt blev jag psyksjuk istället för mode designer i Florens, hamnade långt ner på samhällsstegen, borta, kaputt. I mitt huvud förvandlas idéer, drömmar, till stoft, poff, borta!

Jag svamlar, bry dig inte om mig, jag är bara trött på mitt eget huvud, jag tror det tillhör någon annan. Om det var Gud som gav mig liv, varför gav han mig då någonannans huvud och vart är mitt, det måste bli en rejäl prick i protokollet det här Gud!? Dela ut huvuden till höger och vänster som om det vore one size fits all, det är strålande, verkligen strålande..

Så oerhört otroligt trött!








Det vänder nog snart...

väldigt liten hjärna

Jag önskar att jag hade ett jobb. Jag önskar jag kunde söka ett. Jag önskar att jag va stabil. Men jag far runt som en jojo. Irriterande. Och meningslöst... Jag känner mig hysterisk och bedövad samtidigt, en väldigt underlig känsla, som att kvävas och sprängas på samma gång. Tankarna skyndar fram i seg smet och jag kan egentligen inte tänka något alls. Men jag tänker massor, miljoner tankar, som inte kommer någonstans, dom sitter fast. Jag vill spy, spy ur mig allt som gör mina tankar till fastfrusna, ångestframkallande monster i mitt huvud.

Jag stirrar blint framför mig, ser ingenting, hör ingenting men alla ljud sprakar som blixtnedslag i min tomma värld. Slår mig i ansiktet, magen, spräcker mina läppar, får mig att tappa luften. Snälla värld kan du inte bara vara tyst! Jag vill sova. Det gör jag redan, samtidigt som jag är smärtsamt medveten om hur vaken jag är, hur sömnlös jag är. Galen, zombie-seg 25-åring med tedskedsgumme-frisyr. Bedrövligt!

Jag ska måla hela världen lilla mamma, vad hände egentligen, för en timme sedan höll jag på att explodera av tankar och energi... Eller va det kanske ångest, jo det va det nog, ångest över att vara 25 och sjukskriven i nån jävla skit som inte syns! Och nu ser jag ingenting och armarna känns som livlösa ålar, tunga och svarta, dom fryser ihjäl!! Jag fattar inte hur man kan svänga så fort? Har jag missat nått?! Jag är förlamad, när hände det...