Ännu en tablett

En till att lägga till samlingen, denna gång mirtazapin. En antidepressiv tablett som man blir trött av och därför gärna tas till kvällen.

Jag har faktiskt lyckats sova i två nätter men dock varit utslagen större delen av dagen efter, fast det kanske är av övergående natur, kan ju alltid hoppas. Har spenderat nästan hela dagen i sängen med film och serier.

Såg första avsnittet av Supernatural, säsong tio, det var sådär. Lite trist eftersom det är en av mina favorit serier, blir kanske bättre :) Sen såg jag på The Vampire Diaries, helt okej, Stefan är dum och Damon är lika fantastisk som vanligt! (Också en favorit serie, btw..) Och sist men inte minst såg jag filmen LUCY, inte alls som jag hade tänkt mig, handlade väldigt mycket om evolutionen och det var lite för lite action för min smak. Det kan ju bero på att jag trodde det skulle vara värsta action-rullen, iofs. Om du vill kan du klicka på bilden så kan du se trailern, tror jag, mina kodnings skills är inte jätte bra!

Nu ska jag försöka sova och hoppas på att jag orkar gå upp när klockan ringer vid nio i morgon, gillar inte att sova bort hela dagar. Har ni märkt att det är antingen, eller? Sova jätte mycket eller sova inget alls..

How to not sleep

Jag vill inte gå och lägga mig, det är så frustrerande att ligga där och inte somna. Trots att man är helt slut så stänger inte hjärnan av. Ibland kan jag komma på mig själv med att tyst sjunga samma slinga ur en låt i flera timmar, bara för att försöka hålla rusande tankar borta. Men det hjälper ju bevisligen inte eftersom jag ändå inte somnar.

Får alltid, även om jag är helt fruktansvärt trött, en massa idéer när jag går och lägger mig som jag känner att jag måste genomföra. Där och då. I tankarna syr jag upp klänningar, möblerar rum, målar om, tapetserar, bygger möbler, skriver dikter, målar naglarna, sminkar mig.. Listan är oändligt lång. Och det är helt omöjligt att sluta. Tillslut, när det gått för långt så går jag upp på nätterna och skriver listor, sätter mig vid datorn och läser allt jag kan om det jag är insnöad på just då. Bloggar, utbildningar, wikipedia, turtorials... Så fort det blir mörkt går min hjärna på högvarv och på dagarna är jag helt förstörd och i det närmaste deprimerad. Ända tills det slår över. Men det gör ju inte det nu, jag bara väntar på att jag ska bli hypoman eller ännu värre, manisk. Men inget händer. Med tanke på hur lite jag sover borde det inte vara långt ifrån.

En blandning av bitterhet och depression

Just nu vill jag lägga mig ner och... Ja va fan det nu är man vill.

Livet går vidare, jag ser det hos mina vänner, människor jag följer på instagram och facebook, hör fantastiska historier om hur folk går ner 40 kg, hur de blir fotbollsproffs och allt det de drömmer om. Jag är i en ålder där många skaffar barn, har studerat och fått en utbildning, ett jobb, en del har hus, intressen... Jag tycks inte få ta del av allt det där. Just nu gör det ont i mig när jag ser bilderna folk lägger upp där de gör saker, en sminkning, en promenad, ett träningspass, maträtt, biltur. För jag orkar inte! För att jag har den här förbannade skiten i min kropp som jag aldrig lyckas kontrollera.

Nu kan jag inte sova, jag har fått magkatarr, damen som gjorde cellprovet på mig igår tyckte inte det såg bra ut och skickar en remiss till gyn, en annan remiss är skickad till medicin för att mitt hjärta tydligen beter sig illa och nu känner jag hur depressionen kommer krypande med sina långa klibbiga, ångestdrypande fingrar. Jag vill strunta i allt det här, lägga ner.. För det är tydligen inte meningen, jag är ganska säker på att jag borde dött den där dagen när jag var nio, att livet inte är menat för mig. Om det vore det, skulle jag inte få ta del av det? Istället för att sitta här, dag ut och dag in.

Tro inte att jag inte försöker, började träna och det gick riktigt bra, tog ett litet "jobb" för att komma ut och det det kändes också bra men det är just det.. Så fort jag försöker och känner att jag är på väg upp på banan så dyker sådana här saker upp och allt slits ur mina händer. Man får ju inte vara för girig, man får inte ha hopp.


Jag kommer aldrig ta mig härifrån..  

Tabletter

Jag fick sluta med Seroquel när mitt EKG visade nått mindre trevligt (antar jag,) senast jag tog pulsen låg den på 68, vilket var 30 slag mer än gången innan. Det va ju positivt :) Men det negativa med att sluta med dessa tabletter är ju att jag inte sovit ordentligt på nästan tre veckor och det är ju det allra viktigaste för att jag ska hålla mig frisk, sömnen.
Så under dessa tre veckor har jag prövat Imovane, en insomningstablett som inte funkade. Eller jag somnade och sov så länge den verkade 3-4 timmar och drömde massa mardrömmar, sen vaknade jag som om nån knäppt med fingrarna. Efter det fick jag en annan tablett som heter Circadin som innehåller sömnhormonet melatonin, ifall jag kanske hade för lite av det men då fick jag ont i magen, blev yr och orolig i kroppen och sov inget iallafall. Sen tog jag imovane och circadin  tillsammans utan "framgång", la till atarax, samma skit.. Men med BARA atarax har jag lyckats sova någorlunda men inte bra. (Atarax är en väldigt "snäll" lugnande tablett som brukar ges till barn om de har klåda, har jag hört.)

Nu har jag fått Stesolid och det väcker ganska stort obehag då jag vet att den är beroendeframkallande och att den är stark. Benzo.. Usch, men jag har bestämt mig för att pröva, en natt gör förhoppningsvis ingen skada. Det lär ju märkas i morgon om jag vaknar eller inte.

Bara så att ni vet så hatar jag tabletter, frågar alltid om de är vanebildande och är de det så vill jag inte ta dem, men nu får jag väl göra ett undantag och då kan jag ju iaf säga att jag prövat och att jag inte vill ha, om det skulle vara så. Jag måste ju sova, tydligen.