Hypokondriker, javisst

Alltså min mage, vad är det för fel? Blir hysterisk snart. Paniken liksom sprutar runt i huvudet och i hela kroppen. Jag har nu kommit fram till att det är någon form utav cancer, det skulle liksom inte förvåna mig överhuvudtaget! Måste ringa vårdcentralen.. Kan inte ha det så här mer och gå och inbilla mig en massa.

Kan.Inte.Röra.Mig

Troligtvis trodde jag att jag va en hejare på balett eller rytmisk gymnastik igår för idag vill jag kapa av mitt höger ben! Va fan gjorde jag egentligen?! Har en sträckning/bristning och det gör fantastiskt ont... Om det var värt det? Nej! Är relativt säker på att vad jag än gjorde inte alls såg så graciöst ut som jag hade tänkt mig. Jamen jösses! Det positiva? Jag känner inte hur bakis jag är, vilket borde va ganska mycket eftersom jag nästan drack en halv tequila flaska själv...

Jag hade glömt hur jävligt det kan bli

Onsdagskväll, ont i magen, höll i sig till klockan 03.45 på torsda morgon, inte mycket sömn då med andra ord. Fortsatte att ha mindre trevlig känsla i magen, på högersidan.. BLINDTARMEN tänkte jag skräckslaget och sen var det igång. Panikångest varenda natt. Kände ju någonting, kanske gör det ont, iaf lite, eller... Jo det gör det nog, ÅH GODE GUD HJÄLP MIG! Jag kommer få så ont att jag vill dö.. AHHH! Det kanske är njursten eller gallsten, inte mycket tröst det.. Så har jag hållit på. Igår ringde jag 1177 och pratade med en jättetrevlig sköterska som tyckte det lät som ett magvirus och att jag skulle äta minimala portioner av mesig mat, så magen skulle slippa jobba och då trodde hon det skulle kännas bättre.

Det gör det, har till och med lyckats sova i natt. Men jag är fortfarande paranoid.Känner fortfarande något där i sidan på magen.. Tänk om hon hade fel?! JAG DÖR!

Jag hade glömt hur jävligt det kan va när jag börjar inbilla mig saker och ångesten stiger till oanade höjder. Alltid värst på natten också, men det är ju ganska självklart. Somnar man kan man ju råka glömma bort det..

Ångest, fy fan! Man känner sig så lite och så jävla rädd och man tror att det ska vara för alltid. Den är oftast värre än det man får den över... Miljoner gånger värre! Och man börjar typ med strategier eller ritualer kanske man ska kalla det.
Det kan vara att man ringer någon och säger att man är rädd och att de försäkrar en om att det inte är någon fara, sen är cirkusen i full gång! För då måste du fortsätta ringa varje dag eller åtminstone så fort du känner av det du får ångest för. För tänk om du inte ringer, då kommer det hända, då kommer det vara blindtarmen, bara för att jag inte ringde... Men jag har inte ringt någon, även om jag har varit livrädd och känt mig liten och ensam, för det blir som sagt bara värre, Jag hade bara spätt på ångesten ytterligare.

När jag var tillsammans med Dan höll jag på så varje natt i flera månader. Han var tvungen att lägga sin hand på min mage och känna på den för jag trodde att jag skulle få spysjukan.. VARENDA JÄVLA NATT! Sa till och med samma meningar varenda gång, minsta lilla miss kunde ju innebära att jag skulle bli sjuk.. Tvångstankar kallas det väl antar jag.. Det blev bättre när jag åt ångestdämpande men nu har jag ju inget sånt, Hej och Välkommen!

"Snälla sten och ängel, gör så att jag inte drömmer mardrömmar, snälla, tack, amen!"
Med korsade fötter och knutna händer, varenda kväll, bad jag denna "bön" till en sten jag hade under kudden och en ängel jag hade ovanför sängen. När jag bett färdigt fick jag inte röra mig mer än tre gånger, då skulle det vara ogjort och jag skulle vara tvungen att be igen. Bara för att inte drömma mardrömmar. Jag var nog runt 11 år..

Och det låter så jävla fånigt men man tror på det, man blir en Fånge, i sitt eget huvud. Och enda sättet att bli fri är att sluta men det kan man inte, för då kanske man dör.. Alla de värsta mardrömmarna kommer troligtvis bli sanna och man kan inte resonera normalt, för man är så jävla rädd! För alla möjliga saker men främst för ångesten, den kommer döda dig.. Det är åtminstone vad man tror.

Trött på tabletter

De senaste i raden tabletter fick mig att somna, tyvärr fick de mig att må fruktansvärt illa och tro att jag skulle kvävas också.. Några till härliga biverkningar uppstod men de här två va minst trevliga. Så nu blir det väl att vara vaken igen då men har åtminstone fått tre nätter med sömn, härligt! Ibland får man vara glad för det lilla. Är hellre vaken än tror att jag ska dö pga igentäppt hals.
De får mig att känna mig full dagen efter också, men inte på ett trevligt sätt och troligtvis är det dem som får min mage att kännas som den ska sprängas.. Suck... Nångång kanske jag hittar något som funkar. Önskar mest av allt att jag kunde sova ändå och att jag aldrig behövde ta en enda tablett till (nu dör jag säkert..) Men det funkar kanske inte riktigt så, nått måste jag nog alltid dras med.

Jag somnade?!

Runt fyra i natt somnade jag och sov till ungefär tio i morse, otroligt! Kändes som julafton när jag vaknade och insåg att jag hade somnat och inte nog med det, sen somnade jag om och sov typ en timme till! Ja jösses vilket flyt, undrens tid är inte förbi..

Som ett resultat av detta har jag varit extrem trött idag, av nån konstig anledning blir man det när man inte fått sova på ett tag. Retroaktiv trötthet? Alla sömnlösa nätter smäller ner över en som en atombomb, SMÄLL! - dödstrött.

Klockan tio ska jag ta två nya tabletter som jag fick idag. Kanske sover i natt också med andra ord, det vore ju underbart fantastiskt! Det kanske innebär att jag orkar duscha i morgon och kanske orkar jag bre smörgåsar (smörgäss?) till frukost, vilken underbart bra dag det skulle vara!

Lite (ganska mycket) bättre dag

Jag överlevde gårdagen utan några skador, möjligtvis gjorde jag en och annan person i min omgivning lite upprörda men saken är den att man inte alltid orkar vara trevlig när det känns som man har larver som kryper runt i kroppen och huden brinner. Hjärnan är bara full av.. Ja vad ska man använda som beskrivning.. Illamående, du har spysjukan fast i huvudet och det går inte över för än det är över. Tankar och känslor kastar sig över en och helst vill man bara ge upp, fly, vad som helst bara man slipper känna, tänka, leva. Du kan dämpa det med olika saker, otäcka, dåliga saker ligger ju närmast tillhands men det är som med spysjuka, det kommer tillbaka och om du gjort dig själv illa på något sätt blir det värre än den förra "vågen".

Det blir bättre, idag är lite bättre eller kanske ganska mycket men då har jag inte sovit ALLS inatt. Bipolär är verkligen härligt. Sover inget, sover för mycket, jätte deprimerad, otroligtfantastisktjävlajättesuperduperbästihelavärldenlyckligochjagharinteettproblemivärlden-bra. Fast å andra sidan kan det se väldigt olika ut för olika personer, som med alla psykiska diagnoser, antar jag.

Nu ska jag (hör och häpna!) se på film. Dawn of the planet of the apes. Ska bli intressant att se om den är något att ha. Gud vilken tur att det finns film och serier, hade nog gått under annars eller möjligtvis slukat böcker som ett bokbål..?

The Blacklist, ännu en serie

Har ni sett den? Jag trodde inte på den särskilt mycket när jag började kolla men nu är jag naturligtvis klistrad vid datorn så fort det kommer ut ett nytt avsnitt.
Raymond "Red" Reddington (riktiga namn, James Spader) är fantastisk. Han är med på FBI;s lista över most wanted-brottslingar och lämnar plötsligt över sig själv till dom och är villig att hjälpa till så länge han får prata med Elizabeth Keen (Megan Boone.) Säg inget till någon men jag tror han är hennes pappa, fast inte men ändå, ja.. Ni förstår säkert.

Andra säsongen har precis börjat och nu är Peter Stormare med också, wohoo. Jag älskar tydligen elaka gubbar och psykopater? Kära värld...

Har ni/du idé-torka på sevärdheter så rekommenderar jag den här!

Ian Somerhalder/ Damon Salvatore

Såg precis några avsnitt av The Vampire diaries, jag älskar Damon! Han har underbart bra kommentarer, lustiga smeknamn och är fantastiskt charmig. Trots att han är den elakare av bröderna. Men då faller jag alltid för skurkarna, underligt det där?!

När jag va yngre läste jag böckerna, grät när jag läste de sista sidorna i sista boken. Har läst om dem flera gånger.

Blev lite lätt upprörd när jag såg att de skulle göra tv av dom, speciellt när Elena skulle vara mörkhårig, det stämde inte alls överens med min bild av henne. Så jag började inte titta på det för än flera år efter (för att Elena var mörkhårig) och nu är jag fast. Gud jag följer sådär en miljon serier...

Damon är hursomhelst bäst, det va bara det jag ville säga.

Ångest när den är som bäst

Idag har handlat om ångest. Större delen av dagen har jag bara velat skada mig själv fysiskt för att slippa känna det som finns i mitt huvud. Saker som man inte kan se eller ta på men som gör en illamående och får en att vrida sig i plågor.

Jag vet inte säkert varför jag fick ångest just idag men min största misstanke lutar åt tabletterna jag tog igår kväll. En natts sömn är inte värd det jag gått igenom idag. Men man måste pröva för att veta och nu vet jag, inga Imovane för mig! Av misstag blir man vis men inte rik...

Skulle ha varit Stockholm den här helgen, det gick åt helvete men då är det som det brukar. Jag ser ingen anledning till att åka dit när jag lider av sömnbrist, det hade inte blivit särskilt kul. En trött och grinig Emma på ett hotellrum, som inte orkar göra någonting. Sparar hellre de pengarna till en annan gång men med det sagt säger jag inte att jag njuter av min förståndighet och hemmavistelse. Är hemskt bitter... Men det går över.

Just nu vill jag mest rulla mig i glassplitter, inte för att det skulle göra saken bättre men det vore en sjuhelsikes avledningsmanöver. Nu gör jag ju naturligtvis inte det eftersom jag inte har någon lust med alla ärr det skulle resultera i och ångesten (ond cirkel) det skulle medföra att veta att man varit så.. (dum?) Men ångest har oftast ingen förståndighet, iallafall inte när den gått för långt, då vill man bara få bort den på något sätt. Gärna något som gör ont på utsidan och bedövar insidan. Problemet är ju bara att när man kommer på vad man gjort så börjar den om, fast lite värre. Ångest i sig är inte farligt, du dör inte av den, har jag i vart fall hört. Men det känns så...