I miss you like crazy

Jag har förlorat så många, under ett enda år förlorade jag pappa, Faster Meta och Dan. Varför måste jag förlora dig med?! Gick du med dom eller försvann du nånstans mittemellan? Jag försöker minnas men jag kan inte, du smög ut under allt tumult och lämnade mig ensam här..

Livet skrämmer mig, det har det alltid gjort. Jag är rädd att jag ska vakna en morgon och inse att hela mitt liv va ett enda stort slöseri. Döden däremot, den lugnar mig. Jag kan bli en stjärna som slocknade för tidigt, ett hopp som gick under på vägen. Då skulle jag kunna ha blivit vad som helst, istället för att vara det jag är nu, ingenting. Framtiden finns inte, det där ljuset i tunneln, en fånig fantasi som inte är min att fantisera om. Jag har slutat drömma, slutat hoppats, för det finns inget där. Jag är en utav själarna i Styx, livlös svävar jag omkring i mörkret och kommer aldrig någonsin komma fram.

Kanske dömdes jag den där dagen för snart 19 år sedan, kanske var det meningen att jag skulle ha slocknat där och då. Ända sedan dess har döden sipprat in genom sprickorna i min själ. Inte konstigt att jag blev galen på vägen och förälskade mig i vad jag trott mig se.

Du har alltid varit där men nu, nu känner jag ingenting. Det vi har eller hade, va destruktivt men jag levde, vi levde och när du gick tog du livet med dig. För jag är tom och tyst! Det är så tyst att tystnaden gräver hål i mitt huvud.. Den gör mig bedövad.. Att du och jag var tillsammans var galenskap men att inte ha dig här gör mig galen. En enda lite mening, ett ord skulle göra mig glad. Bevisa bara att du finns här hos mig. Skrik mig döv, det spelar ingen roll, jag behöver dig.

The truth about emanuel

Trevlig film, skulle va en thriller men det vet jag inte om jag skulle kalla den. Konstig.

Gillade musiken :) och sättet den va filmad på, vacker på nått vis och sorgsen.

Jessica Biel hade så härlig stil, lite bohem, det gillar jag. Dock inget jag själv skulle fixa att bära upp, skulle bara se ut som en klädhängare med en sopsäck över.

Hur som helst. Om ni inte har något att kolla på så kolla den. 

Agnes Obel - Philharmonics 

på spotify!

OS och yrsel

Idag är inte riktigt min dag, känt mig yr i huvudet och febrig, bara legat här som en sill.. Inte för att jag brukar va så aktiv annars men ja, idag har varit oskön.
Sett på OS, Charlotte Kalla tog silver i 10 km klassisk stil :) Skidskyttet gick inge vidare idag heller :/ synd, skulle va trevligt om det kunde bli en medalj men jag hoppas på att de fixar den i stafetten :)

Ska försöka traska iväg till mamma och säga hej, Nicke saknar mig tydligen <3 kan ju va trevligt att röra lite på sig oxå, har inte tränat nått den här veckan, känt mig trött och seg, ont i huvudet varenda morgon osv. Får hoppas att det går över till nästa vecka, skulle va skönt med lite rutin i träningen och inte bara nångång ibland. Tycker ju om att gymma :)

Just nu vill jag bara spy, druckit ett glas juice, det är tydligt att min mage inte gillar det. Iaf inte när den är tom. Har övervägt att stoppa fingrarna i halsen men det är som tur är inte min grej så jag har inte kommit dit än. Skulle jag börja skulle jag troligtvis utveckla ett beroende och det vore ju ganska bedrövligt :/ skulle va tråkigt om tänderna frätte bort..

Såhär i efterhand

Äcklig? Jag var beredd att hålla med men när jag mindes resten av ditt resonemang så tappade du mig. Jag vet hur jag är när jag är full och jag står för det. Jag hånglar runt, bits, rivs ibland, dansar, skrattar, njuter av de timmar av liv jag får när jag dricker. Det har varit så för mig länge nu. Ju sjukare jag är desto mer dricker jag, det är mindre bra, jag vet. Och ja, ibland går det överstyr, jag låter jäger-shootarna slå ut mig och jag blir liggande som en urlakad sill nånstans. Det kan jag tycka är lite bedrövligt, så långt ska det inte behöva gå, jag vill inte vara en belastning för omgivningen när det är meningen att vi ska ha kul. Men att jag hånglar runt? Det är tråkigt att du ska behöva störa dig så mycket på mig och mitt beteende (som inte ens involverar dig) att du måste vara otrevlig mot mig.

Du är för bra och för fin för att bjuda ut dig som du gör.. Jag kanske ska ta det som en komplimang.. Men att jag skulle vara för bra, det är inte upp till dig att bestämma. Att jag är fin, ja det tackar jag för, dock var tillfället för komplimanger illa valt. Jag är irriterad över att jag bryr mig om vad du tycker om mig, för sättet jag beter mig på kan inte mäta sig med sätten du behandlat mig på. Egentligen borde jag tycka illa om dig men jag är ALLTID villig att ge dig en andra chans.

Jag slår ingen, skadar ingen (kan möjligtvis lämna märken) och jag är inte elak. Åtminstone inte medvetet. Och jag har aldrig påstått att jag är bättre än andra, i många avseenden kan jag nog va jävligt mycket sämre men jag försöker åtminstone bete mig och jag vet att jag får stå för konsekvenserna av allt jag pysslar med. Till och med de saker jag gör när jag sjuk och inte fattar vad jag håller på med. Det är så.

Jag förstår att jag förstört den bild du haft av mig och att det stör dig och det kan jag be om ursäkt för, för din skull. Som sagt det är tråkigt att min blotta existens förstör dina utekvällar. Men att du bryr dig så mycket fascinerar mig, för om du sagt att du ville ha mig hade du helt säkert fått det, för jag har alltid tyckt om dig, oavsett. Och det har varit jävligt jobbigt ibland.

Senaste gången jag ballade ur totalt var jag inte beredd, inte beredd på alla känslor som övermannade mig när jägern tog. Jag borde ha fattat när jag ville ha jäger att det skulle bli kaos. Men man behöver kanske en smäll ibland för att fatta hur det står till. Jag låg på ett golv och bad pappa komma och hämta mig, det är så jag känner, sorg, saknad. Och jag får inte ut det, jag kan inte sörja, av nån anledning. Bara när jag är jätte full och det är något jag försöker att låta bli att bli, vissa gånger går bättre än andra, bevisligen. Och ja! Jag vet att jag inte borde dricka och jag vet vad många tycker om det men nu gör jag det ändå. Så är det. Jag får leva med er besvikelse.

äcklig..