130226

Den här känslan av trötthet som rycker i mina armar, min rygg och mina ben börjar göra mig riktigt irriterad. Den går inte att sova bort för den är inte på riktigt.

Men idag fick den mig att bestämma mig för att verkligen börja försöka. Jag måste återfå kontrollen över mitt liv, skapa en fungerande vardag, som inte består av att se på 20 avsnitt CSI, Arrow, Prison Break osv. För jag är så trött (av många olika anledningar) och vill så gärna FUNGERA och bli mig själv igen! Jag tycker inte om att stängas ute från mitt eget liv, se mig själv förfalla utan möjlighet att göra något åt det, se mig själv förändras till ytterligheter, jag vill vara mittemellan. Lugn, harmonisk och glad. Inte hysteriskt uppåt eller nere i mörka avgrunder, jag vill bara vara JAG, det som är jag på riktigt.

Alla Hjärtans Dag

Idag har jag faktiskt lyckats se lite levande ut, haft håret uppsatt och jeans och hoodie, istället för nattskjorta och pyjamasbyxor med håret hängande i trassliga stripor. Lyckats med hygienen också. För de flesta andra är det här självklarheter och det har varit det för mig med men den här vändan i djupet har verkligen berövat mig mycket. Känner knappt igen mig själv när jag ser min spegelbild, men jag orkar inte bry mig. Vem fan bryr sig om utseendet när man har nog med att försöka överleva?

Hur som helst har det här varit en ganska okej dag, träffade Nilla och Bob och fikade (ett glas vatten för mig) och sen gick jag hem från Torsby, resulterade i total utmattning (typ 1,5 km) förskräckligt! Men vad kan man egentligen vänta sig när man inte rört sig mer än typ 200 meter om dagen i flera månader...

Man får va glad för en sån här dag, väldigt glad, för de är väldigt sällsynta!



Nu hoppas jag på MEDALJ för Fredrik Lindström!! Heja Heja!

Det finns egentligen inget att skriva

Jag är död och när man är död så finns inget att säga eller göra. Jag flytter omkring i intet och väntar på att tomheten ska förgöra mig.
Jag är inte Här, har inte varit Här på evigheter, det är därför minnena sviker mig, jag kan inte minnas något jag inte gjort.

Mitt liv står i standby, jag åldras men jag lever inte...