När man inte orkar

Jag har stängt in mig i mitt sovrum och dragit ner rullgardinen, skulle nästan kunna tro att det var mitt i natten om det inte vore för en springa ljus som envist lyser in.

Jag mår dåligt, igen, Har känt på mig i en, en och en halv vecka att jag skulle kunna dippa och nu har jag alltså gjort det. Vill inte någonting. Försökte träna förut idag, klarade runt 20 minuter. Jag orkar inte bry mig. Vill bara ligga här i mörkret och hoppas att det släpper snart.  Kroppen känns tung och huvudet känns tomt men fyllt till bristningsgränsen på samma gång.

Försökte se en film, The Stranger. Se inte den. Usch. Dåligt. Skådespeleriet är något som till och med jag skulle klara bättre eller åtminstone lika dåligt. Så, nä.. Spara er från den.

Nu ska jag återgå till ingenting..

Till den som saknar mig

Jag har lyckats ta mig hem, otroligt nog. Jag är troligtvis full än.

Jag sov hos mamma inatt efter att ha upptäckt, när jag kom hem till min dörr på något vis, att jag varken hade väska, nycklar, mobil eller jacka. Tror jag sprang dit för att hålla mig varm. Herregud, när blev jag så full?! Typiskt mig i och för sig. Jag brås säkert på min far. Kan ju inte veta hur full han blev men jag skulle tro att det var ganska rejält. Trevligt att ha något gemensamt.

Det här med väska, jacka, mobil och nycklar får jag ta tag i sen. Nu ska jag sova eller möjligtvis läsa en bok jag lånade av mamma. Kanske äta lite chips och plopp som jag till min glädje upptäckte att jag hade. Annars finns det nog inget ätbart, får rota lite i skåpen sen.

Så om ni tappat bort mig (snarare jag som tappat bort er) ska ni veta att jag är hemma och i tryggt förvar nu. Hel och ren. Åtminstone hel.

Tack och godnatt (go'dag)

Johan Falk

Två nya Johan Falk filmer har kommit ut. 

Inte jättebra, ganska sega. Jens Hultén räddar allt med sin roll som Seth Rydell. 

"Tyst diplomati" är något bättre än "Ur askan i elden." Iallafall enligt mig. 

Vissenhet, drunknar i regn

Jag önskar jag satt på en uteservering i Spanien/Italien/Grekland och bara mådde gott. Sommaren verkar nämligen ställt in sitt besök till Torsby. Regnar i princip varenda dag. Deprimerande.

Vill bara fly fältet! Göra ingenting, göra någonting, göra allting. Bara det var sol och varmt. Ge mig förra sommaren, den var bra.

Midsommar

Min kusin har varit här hela helgen. Vi har typ gjort ingenting, ganska skönt. Va förstås på fest i fredags men ja, det va väl som det brukar. Jag lyckas helt enkelt inte med fester längre. Nån gång ibland är det kanon men för det mesta... 2,5 av 5. Vet inte vad jag gör för fel. Blev åtminstone inte för full denna gång, alltid något.

Känner mig ensam från och till, varje dag. Lite extra nu när Linda åkte... Tur att jag är van ensamhet och att handskas med den. Vore riktigt trist annars. För det mesta är ensamhet helt okej, riktigt skönt till och med men på senare tid har den börjat gnaga på ett irriterande vis. Men vad gör man? Paj. Närmare bestämt en citronpaj med lime, den hette så. Fanns på recepten.se. Gillar ni att laga mat/baka så kan ni ju kolla upp den sidan, tycker den är kanonbra, finns en massa saker att prova på där.

Nu ska jag kolla på Johan Falk, tyckte jag såg att det kommit ut en ny. Om jag såg fel blir jag sur!

Ny hobby?

Plötsligt tycks jag gilla att hålla till i köket! Igår bakade jag kladdkaksmuffins och gjorde en köttfärspaj. Idag har jag gjort kolasnittar. Har nog diskat fler gånger på dessa två dagar än vad jag gjort på alla de månader jag bott här... Typ tre månader nu.
Kolasnittarna har jag inte hunnit smaka än för jag tog nyss ut dem ur ugnen men det andra var gott. Det är väl nu det borde vara bilder på mina skapelser men jag är sämst på att ta kort. Ni får tänka er hur det kan ha sett ut istället.

Har letat fram nya recept som jag ska prova i morgon eller på fredag. Indisk kyckling med potatisgratäng och sen citronpaj till efterrätt. Spännande!

Funderingar en onsdagskväll

Då sitter man här igen och kliar sig i huvudet. Av olika anledningar, dels för att jag har eksem och mest för att jag inte har något att göra.

Ångesten sen helgens bravader har inte helt klingat av men det är i vart fall bättre. Slår mig inte lika hårt i ansiktet när vågorna kommer rullande, längre. Alltid något. Jag får göra en rolig historia av det, som jag gör med alla mina mindre behagliga erfarenheter. Om jag kan få folk att skratta åt eländet så känns det inte fullt lika våldsamt längre. Asså jösses ni måste ju tror att jag varit med om något alldeles fruktansvärt hemskt! Det är inte handlingen utan känslan som gör att jag tycker det är så bedrövligt. Vidhåller att han inte gjorde något fel. Sen kan man ju diskutera hur vida det kan va kul att ha sex med en död sill eller inte. Men det får stå för honom.

Jag lovar (framförallt mig själv) er (så att ni ska slippa läsa om det) att detta aldrig ska ske igen.

Det här grämer mig och jag vill bara få det ur mig. Finns det fler människor som känner såhär? Att sex är ett ämne som är så tabubelagt att man låtsas att det inte finns? Att man ogillar det så mycket och finner hela grejen så obehaglig att man nästan mår fysiskt dåligt av att ens tänka på det..? Vad är det för fel på mig?! (Mer än att jag har en massa diagnoser då förstås.) Jag känner mig lite förstörd...

 

När man borde skämmas

Så kom då en helg med bedrövelse, hej hopp. De kanske behövs ibland, för att komma ihåg hur det kan bli.
Har sån fruktansvärd ångest, vilket jag alltid får när jag pysslat med dumheter. Varför gjorde jag si och varför gjorde jag så? Jo för att du blev lite (läs; alldeles) för full och då funkar det inte, okej?! Comprende? No?! Bah!!
Det vore faktiskt trevligare om jag ändå kunde finna nått nöje i det jag gör men nej då, bara skräp!

Jag ogillar sex, massor, det är för mig helt onödigt för jag får verkligen inte ut något av det, bara ångest. Alltid och jämt. Vet inte vad som hänt, har jag alltid varit så? Tror inte det, men nuförtiden, en stor jävla tumme ner! Usch!

Stackars människa! Det tyckte nog han med, vi missförstod varandra där nånstans i dimman. Han blev förbannad och jag grät. Jag grät inte för att han hade gjort något fel. Jag grät för att jag grät och kände mig lite och eländig och alldeles för full och gjorde något som mitt nyktra.jag inte alls hade godkänt. Ja, sanna mina ord... Om du ser din chans så spring, jag är inte rätt person att följa med hem! Om du inte vill prata då förstås, det gör jag gärna. Men sex.. Näh! Det finns andra som är en miljon gånger bättre lämpade för det. Förresten tycker jag inte att det är en bra aktivitet att pyssla med på fyllan överlag, man fattar ju knappt vad man håller på med. I vart fall inte jag, för är jag så full att jag väl går med på det så är jag så full att det är... Ja, usch.
Så nu får man gå och skämmas! Heja Emma...

Efter hela denna röra av tårar och annan upprördhet så gick det riktigt åt helvete. Som tur är har jag bra vänner som räddar mig.
Låt mig skämmas lite till!

Tänk vilken fantastisk pinsam film jag skulle kunna göra med alla mina historier! Gudars..

Och det här har inget med min diagnos/sjukdom/galenskap att göra, jag blev enbart för full, det blir man ibland och då händer både det ena och det andra. Är relativt säker på att jag inte är den första och absolut inte den sista. 

Tack för idag, slut för idag

Idag har varit en mindre bra dag. Troligtvis tog jag ut mig lite för mycket igår när jag var till gymmet, vilket resulterade i att jag fick åka hem från praktiken för att jag blev yr och lite lätt illamående. Så jag har sovit middag men är fortfarande trött så jag ska snart lägga mig.

Ätit våldsamma mängder med glass och kakor, kan ju gissa er till hur det slutade.

Jag och Katarina var till Lena och gjorde en SIP. Lena skulle kontakta CFÄ (centrum för ätstörningar.) Just nu känns det som att jag skulle kunna äta ihjäl mig! Kan typ inte sluta och det resulterar ju i att jag spyr mycket mer. Önskar att jag kunde hålla mig till att äta godis/chips osv. Till en dag i veckan, men nej då här ska det ätas varenda dag tills magen står i hundra hörn... Why?! Vart är självdisciplinen? Bortblåst!? Troligtvis uppäten. Jag får väl lov att skaffa löständer snart!

Såhär i efterhand

Det började bra igår, hade förfest här och sen åkte vi till Granevik. Just nu önskar jag att jag stannat hemma, 200 kronor för att ha ångest är våldsamt ovärt. Inte för att Top Cats var dåliga utan mest för att det inte funkade igår bara.

Idag vaknade jag och var inte bakfull, det är ju i det närmsta otroligt eftersom jag alltid blir bakis. Så det tackar jag för. Men ångest har jag, än. Inte sån där, "herregud nu dör jag" ångest, utan mer som en värk i kroppen. Känner mig hemskt ensam.