Ena dagen kan jag stå inför en publik på 10000 pers, andra dagen kan jag inte ens knyta mina skor... (Robert Broberg)
fredag 1 november 2013
Ying yang
Framtiden har lämnat mig, hoppet om att den ska finnas för mig, finns inte.
Jag ser inget ljus i tunneln.
Det enda jag har att vänta på är Döden, kanske blir jag fri där.
Jag drunknar i tjära, långsamt.
Befinner mig någonstans mellan ångest och ingenting.
Egentligen gör det kanske ingenting.
Jag låtsas att det sätt jag lider på, betyder att någon annan får vara lycklig.
Det måste finnas nån mening, det kan inte bara få vara i onödan, det måste finnas nån balans.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)