Snart är de mina

Efter min något trista start på dagen så avslutade jag den bättre med ett konditionspass på gymmet :D Hela 55 minuter stod jag på crosstrainern och trampade, nästan värt en applåd! Mådde illa i typ 30 av de 55, har inte ätit så bra idag. Men Maria hade ett arm/axelpass som jag tittade på för att fokusera på något annat, gick relativt bra.
Har alltså klarat att ta mig iväg på 2/3 pass denna vecka, heja mig :) Snart har jag mina örhängen. Bara sju pass kvar.

Vet inte vilken färg jag vill ha än men de här ligger högt på listan.

Lily and Rose, Sofia, Indian pink.

Trött Emma

Dagen började strålande med att jag försov mig!
Klockan, som jag vet att jag ställt, ringde aldrig men som tur var vaknade jag av mig själv klockan 09.35. Jag skulle öppna på jobbet klockan 10.. PANIK! Fick rycka med mig två ägg, en och en halv korv och en burk kvarg för att inte svälta ihjäl. Hann iallafall dit i tid. Slutet gott allting gott :)

Jobbade lite längre än vad som var meningen, vi skyltade lillfönstret innan jag gick hem. 50% på alla väskor om någon skulle vara intresserad.

Inget gym men bio

Det blev inget gym idag.. Har varit jättetrött hela dagen. Låg i sängen till tio över ett och visste inte hur jag skulle orka ta mig upp. Men man ska väl ha såna dagar ibland också, passade ju bra att jag var ledig så jag kunde ligga som en död sill.

Helt ledig var jag faktiskt inte då jag upptäckte att jag skulle jobba på Stjärnan, en ganska tråkig upptäckt eftersom jag hade tänkt ligga på soffan och söla ännu mer. Men det gick bra att jobba och jag hade med mig Bazze så vi såg filmen. Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Se den! Jag brukar inte gilla Tim Burton filmer men den här var riktigt bra. Och det var trevligt med en film som verkligen fångade mig för det var länge sen. Dock skulle jag inte rekommendera den till barn för den var lite lätt obehaglig emellanåt.

Onsdag klockan 07

Jag tog mig iväg på träning i måndags och hoppas att jag ska ta mig iväg idag också. Då är jag två pass närmare en belöning! Wohoo! Vet dock inte vad belöningen ska bestå av :P

Är ledig idag, så jag ska mest ta det lugnt har jag tänkt. Imorgon jobbar jag tidigt pass. Vi har ändrat om mina tider för jag var rädd att fyra dagar på rad skulle bli för mycket, så nu ska jag ha "vilodag" på onsdagar. Kan ju försöka hinna med saker jag inte hinner med annars då. Vad det nu skulle va..

Om jag tar mig iväg till gymmet ska jag vara grym och köra mage OCH kondition. Funderar redan på om jag ska investera i proteinpulver och en ny shaker och jag har bara tagit mig iväg en gång. Verkligen jag i ett nötskal!

E-handel

God kväll på er kära läsare!
Jag har precis kommit hem ifrån en föreläsning om e-handel så nu är jag jättepepp och kommer inte kunna sova, i natt heller. Okej jag ljög när jag skrev att jag nyss kommit hem, har faktiskt vikt tvätt och, tvättat mig i ansiktet och borstat tänderna. Ber om ursäkt :P

Hur som haver så var föreläsningen jätteintressant men kanske snäppet för avancerad för mig som inte fattar någonting om sånt där. Har nog stora svårigheter med att lägga in bilder i den här bloggen. Så den skulle ha varit på bebisspråk, typ. Det var en hel del statistik och svåra ord, såna ord som förståsigpåare använder. Jag brukar tänka på dem som folk med pondus. Jag önskar jag var en sån. Är dock alldeles för flummig för att ha pondus, vilket jag stör mig på och önskar att jag kunde arbeta bort. Nu har jag nog tappat tråden. Kära nån.

E-handel var det. Intressant. Spännande. Något jag skulle vilja kasta mig in i. Frågan är bara hur man gör? Han gav nämligen inte riktigt något svar på det. Kanske kommer en ny föreläsning :)

Träning och sånt

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att lyckas komma igång med träningen, för jag vill verkligen men jag är ju ursäkternas mästare och lyckas alltid bygga upp helt orealistiska mål för min träning och därför kommer jag aldrig iväg. Det blir alldeles för jobbigt redan i teorin. 

Men nu har jag börjat planera för ett tillväga gångsätt. Om jag ger mig själv belöningar typ varannan, var tredje vecka så kanske jag kommer iväg. Och nu menar jag att det ska vara flera gånger per vecka och inte bara en. Just för att bygga upp en rutin. Låt oss säga att jag ska komma iväg MINST tre gånger i veckan i tre veckor för att få de där örhängena från Lily and Rose som jag så gärna vill ha, är inte det en ganska bra utmaning. Eller borde det vara något annat? Typ ett par nya träningsbyxor eller en chokladkaka. Vad tycker ni? Vad ska man ha som mål? För tyvärr funkar det inte med att bara midjemåttet minskar, än. Jag måste som sagt komma igång först. 

För övrigt så var den här helgen en riktig syndarhelg, åt skräpmat tre gånger på två dar, plus att jag drack. Inte bra för kroppen, eller psyket för den delen. Men man kanske måste få ha såna dagar/helger ibland för att orka hålla sig på banan de andra? 

Min dröm är ju att gå ner de tio kilo jag gått upp det senaste året och det går ju mycket lättare att ta sig dit om jag jobbar för det och tar mig till gymmet. För att bara låta bli godis och skräpmat kan nog inte ta mig hela vägen dit. Inte fram till nyår iallafall. 

Lite kärlek

Vet ni vad jag tycker så mycket om med Bazze? (Min pojkvän.) Det är att jag kan vara mig själv med honom. Jag brukar tänka på det varje gång jag sjunger med i låtar när vi åker bil. Att jag vågar göra det, för jag sjunger liksom ganska fruktansvärt dåligt, har till och med fått höra att jag är tondöv. Och han sitter bara där och håller god min fastän han säkert vill slita va sig öronen i ren protest. Eller att jag har kommit över min toalettskräck. Jag får typ ångest av att behöva gå på toa när det finns folk i närheten, ibland är det så illa att jag får ångest av att jag själv är i närheten när jag behöver gå på toa och måste sätta igång både dusch och handfat, plus musik för att orka kissa.. Man får väl inte skriva om bajs i en blogg?
Hur som helst xD jag kan iallafall gå på toa trots att vi bor tillsammans och jag behöver inte ens säga till honom att skruva upp ljudet på tvn längre! Fantastiskt!

Han tar mina dåliga dagar med ro, eller så är han väldigt bra på att låtsas att han gör det. Han är väldigt sällan på dåligt humör och rycker mest på axlarna när jag är det, det är liksom mitt problem och inte hans :) han är helt enkelt bra min Bazze Bus <3

SpretMaja

Vad vill man läsa om i en blogg egentligen? Jag är ju en ganska spretig person och är dålig på "röda trådar." Ni som läser får gärna lämna en kommentar eller två och säga vad ni skulle vilja läsa om. Kanske vill ni läsa mer om min diagnos, min obefintliga träning, hur det går på jobbet, vad jag tänker om politik/religion xD nej men ärligt. Lämna gärna en kommentar :)  

Ganska tråkigt

Måndag morgon, mer död än levande. Jag drack i Lördags, troligtvis därför. Är lite besviken på mig själv. Vilket jag på ett vis kan tycka är ganska bra. Då kommer jag hålla mig nykter ett tag framöver. Ingenting dåligt hände, hade bara trevligt och umgicks men som alltid när jag dricker så ska jag ju bjuda hela världen på öl/cider/grogg och det blir DYRT! Och att vara bakis är verkligen ingen favorit sysselsättning.

Jobbar idag, det går dåligt. Mest för att det inte är några kunder. Svårt att sälja skor då! xD
Vädret är grått och kallt, önskar jag satt här i pyjamas och en tjock filt, tofflor kan jag ordna för vi har fått in massor. Shepherd, tofflor i äkta skinn. Finns skor också, sitter och tittar på ett par nu som ser jättesköna ut. Inte bra att jobba i skoaffär när man gillar skor.

En vanlig torsdagskväll

Av nån anledning så spydde jag igår och idag har jag mest legat och sovit. Skulle ha jobbat hos Mia men kände mig så hängig att jag inte gjorde mer än de sista två timmarna. Trist men inte skönt att jobba när man mår skräp heller. Hoppas iallafall att det bara var en tillfällighet och att jag mår super i morgon :D

Katten rev precis ner en utav mina finaste ljuslyktor.. Så just nu är hon jävligt billig! Men det är ju ingen idé att skrika och gorma åt henne heller, hon förstår troligtvis inte. Hoppas bara att hon inte fick nått glassplitter på sig eller i tassarna. Åh nu tycker jag synd om henne. Lilla hjärtat. Förut idag slog hon huvudet i dörrkarmen på toa när jag satte på vattenkranen och hon leker så våldsamt så om hon inte hade päls skulle hon med största sannolikhet vara både gul och blå. Mina ben är täckta av rivmärken och ibland av bitmärken för hon kan få för sig att ge en jävel då och då xD Väldigt söt! #sallythecat

Alltså! Jag har så tråkigt på kvällarna. Vet inte vad jag ska göra så jag går för det mesta och lägger mig runt halv nio. Men eftersom jag sovit hela dagen känns det som att jag inte kommer somna än på några timmar, så vad i hela friden ska jag göra istället?! Förslag mottages väldigt tacksamt! Mitt favoritintresse (att se på film och serier) har gått i graven på obestämd framtid. Orkar bara inte sitta och koncentrera mig. Försöker sitta ner med Bazze ibland men.. Det går inte! Senaste filmen jag såg var Hitta Doris.

Psykisk ohälsa

Att lida av psykisk ohälsa är verkligen hemskt, för det syns inte och går inte att ta på och att förklara hur man känner är jättesvårt. Har man ont någonstans kan man ju oftast peka på det, ta prover och få ett svar på vad som är fel.
Jag vet så många som mår dåligt och som inte får den hjälp de förtjänar.

Jag har ju ändå haft tur, jag har fått hjälp och tillslut fått en diagnos men vägen dit har varit lång och det har varit många gånger när jag bara har velat ge upp och dö. För det är tyvärr en utav de mest påtagande känslorna jag har, uppgivenheten och utmattningen. Det låter kanske konstigt men en tröst är att veta att man kan ge upp och dö, när man vill. Det har fått mig att våga fortsätta. Som sagt, det är svårt att förklara. Men oftast känns det som att mitt enda sätt att leva är att veta att jag kan göra slut på eländet när helst jag önskar.

Större delen av mitt vuxna liv har jag kämpat med depressioner, jag har inte haft så många manier/hypomanier på senare år.

Depression för mig är tomt, tyst mörker. Tungt som bly. Konstant trötthet och känslan av att vilja krypa ihop till en boll i ett hörn och försvinna. Ångest som sköljer över en som gigantiska iskalla vågor av tjära. Man drunknar inifrån. Jag ligger i sängen eller på soffan, flera månader i sträck och allt är omöjligt och meningslöst. Jag är glad så länge jag orkar borsta tänderna. Det kan gå en vecka eller mer mellan duscharna och oftast äter, sover, "lever" jag i morgonrocken. Om man kan kalla det för liv. Allt förfaller.

Att hålla förhållanden vid liv är svårt, för man har inget att ge och lever i ständiga skuldkänslor för att man borde vara mer och jag förstår att det går åt helvete och att den andra parten tillslut ger upp. Jag lägger ingen skuld på nån. För det är ingens fel. Det har jag lärt mig acceptera.. Hur jävligt det än är.
Jag lever ändå i en ständig oro av att veta att om jag blir sjuk så finns det inga garantier för att han stannar, att han kommer orka när jag bara ligger där. Man kan nog lätt ses som självisk när man är deprimerad. För man tänker bara på sig själv och sin egen hopplöshet. Inte riktigt sant men.. Ja.. Utifrån sett så verkar det nog så.

Lite av min erfarenhet, jag vet ingenting mer än hur jag känner. Kanske kan det hjälpa nån att känna igen sig och känna sig mindre ensam. Kanske hjälper det någon att sätta ord på sina egna känslor.
Jag önskar att det inte var så tabubelagt att må psykiskt dåligt. Man rår ju för det lika lite som man rår för att man får en fysiks sjukdom.

Det finns för och nackdelar med allt

Jag känner mig oerhört tacksam, för jag mår bra, jag orkar och jag vill. Känslor som jag absolut inte tar för givna.

Jag har höjt mina timmar till halvtid, helt fantastiskt! Trodde faktiskt att jag aldrig mer skulle orka jobba, att jag var "dömd" till heltidssjukskrivning resten av livet. Att jag inte hade någon framtid. Men nu känns det annorlunda och jag är så glad att mörkret har skingrats för ett tag. Att tro att det är för alltid är bara dumt men jag tar verkligen vara på att få må såhär just nu. Lite tråkigt är det att behöva vara observant på hur bra man mår, för kanske mår man lite FÖR bra ibland, kanske tappar man greppet om verkligheten lite och drar iväg, tar sämre beslut och allt blir lite för underbart. Något som är minst lika svårt att acceptera som att man ska behöva må skit.
Men jag tror iallafall att jag är lagom fantastisk just nu, kanske lite förhöjd men jag sover och kan begränsa mig så låt oss ta det lugnt och njuta lite av ögonblicket. Det är jag värd :)

Mår bra

Sitter på skocity och känner mig nöjd med livet.
För drygt en vecka sen bestämde jag mig för att ändra livsstil, på riktigt! Och sen dess har jag mått strålande!
Äter mat som jag själv lagat och rör på mig nästan varje dag. Eller det är klart jag rör på mig varje dag men jag menar typ promenader :P ska lägga in gym nån gång i veckan också.
Jag hoppas kunna gå ner 10 kilo till nyår, alltså det jag gått upp det senaste året. Har som ett delmål att ha gått ner fem kilo tills vi åker till Tallinn 1/11. Det känns som rimliga mål, åtminstone mycket rimligare än att bli fitnessmodell på nån månad som jag brukar ha som mål xD

Ha en fin dag!

På hemväg

Efter två intensiva dagar i Stockholm så är vi nu påväg hem igen. Låt mig påstå att jag är lite mör.

Ska hem och sova! I morgon ska jag träna och packa och på lördag reser jag till Mallorca! Ska bli trevligt med sol (förhoppningsvis.) Stockholm har inte bjudit på många strålar och jag hann inte till varken sephora eller new yorker. Tog typ en timme att få maten vi beställde på oleary's och då blev det tajt om tid.. A ja, kan va lika bra. Då sparade jag de pengarna :)
Var dock in på Hollister och där köpte jag faktiskt en långärmad t-shirt till mig och ett paket kalsonger till Bazze eftersom han är totalt ointresserad av att köpa nya själv :P och låt mig säga att de han har hade utgångsdatum 1800 typ xD

Påväg till Stockholm

Nu är vi på gång, igen. Tåget mellan torsby och Kristinehamn funkade smärtfritt men sen tog lyckan slut. Bussen mellan Kristinehamn och Örebro fanns inte till att börja med och vi skulle bara ha en kvart på oss att hinna med tåget i Örebro. Jag som inte är van blev en skvätt stressad men det visade sig vara helt lugnt för när vi väl kommit till Örebro så var det fel på tåget till Stockholm :/ men nu är vi alltså påväg och jag är så hungrig att jag skulle kunna äta en elefant. En tankbil med kaffe vore trevligt också då jag bara sovit två timmar i natt och inte lyckats sova i något utav våra färdmedel. Det blir bra det här :P

Sova var det ja

Ligger och väntar på att John Blund ska infinna sig med den stora sandsäcken men han lyser med sin frånvaro.. Vilket inte känns jättebra när alarmet är ställt på 03.00. Får verkligen hoppas att jag lyckas sova lite på tåget mellan torsby och Kristinehamn! Tyvärr är det byte till buss där till Örebro och sedan tåg därifrån till Sthlm. Det blir en lång dag!

Har blivit besatt av wish, en app men massa saker som jag verkligen inte behöver men som jag köper ändå. Det finns allt! Smink, kläder, elektronik, inredning, väskor, linser osv. Allt direkt ifrån Kina antar jag och jättebilligt och kanske inte jätte äkta. Jag roar mig iallafall med att gå igenom allt som finns i den där appen när jag inte kan sova, vilket resulterar i att jag sover ännu mindre.. Hej och hå!

Ska iallafall bli jättekul att åka iväg med Mia på mässan i morgon, eller snarare i natt. Ska bli spännande att se vad våren har att erbjuda i skor och väskor :)

Nu gör jag väl ett nytt fantastiskt försök att få in nån timmes sömn, håll tummarna!

Det är mycket nu

I morgon åker jag och Mia på skomässan i Stockholm :) ska bli jättekul! Ska dock inte bli lika kul att gå upp typ halv fyra. Men får försöka sova lite på tåget. Det brukar gå ganska lätt men man ser ju ut som en mupp när man vaknar xD
Vi ska bara vara där en natt den här gången, sist var vi där två. Så jag kommer hem torsdag kväll, är hemma på fredag och på lördag reser jag, Bazze och hans bror till Mallorca. Wohooo! Ska bli skönt att komma iväg och se något annat. Det känns som det var hundra år sedan jag var utomlands.. Mitt mål med resan är att försöka få lite färg, är till och med blekare än min bror!? Kära nån :P
Så, ligga i solen och dricka alkoholfria drinkar och äta frukt i en vecka, låter helt okej tycker jag.

Har redan hunnit med två gympass den här veckan. Igår ben och idag axlar/rygg/mage. Förhoppningsvis hinner jag med ett på fredag också och jag har faktiskt tänkt ta med träningskläder till Spanien ifall att det ingår gym på hotellet :) En hälsoresa.

Jag åkte ambulans i lördags. Blä för mig! Jag bör/ska/kan inte dricka. Och för ovanlighetens skull så skäms jag. Brukar inte göra det men den här gången gör jag det. Usch. Jag får nog hålla mig borta från fest överhuvudtaget för jag tycks inte kunna låta bli att dricka och jag är inte typen som kan ta bara en. Så skönt det vore om jag var en mys person som hellre satt hemma och läste en bok på helgerna insvept i en gosig filt! Jag får väl helt enkelt se till att bli en sån person.. Annars får det bli antabus. :/ Önskar verkligen att jag hade stannat hemma. Suck.

Ännu en kväll då jag inte kan sova

Nu sitter jag här i sängen igen och kan inte sova. Grubblar och tänker, vrider och vänder.

Det har varit en bra dag idag. Gick upp tidigt och åt frukost, åkte till gymmet och körde axlar och rygg. Det gick ganska tungt men det var skönt när det var klart :) sen åkte jag till ICA och hämtade ut ett paket från Mary Kay och när jag kom hem så var mitt kusinbarn här och hämtade produkterna. Efter det gjorde jag mat, duschade och åt för att sedan åka till jobbet och göra några timmar där. Önskar att alla dagar kunde gå så lätt men så är det ju inte riktigt. Är dock hemskt tacksam när de väl dyker upp och bländar mig med din närvaro <3

I morgon är en ny dag och då väntas det jobb mellan 10-15 så jag hoppas att jag får några timmars sömn så jag inte är helt död. Vi ska skylta om i fönsterna, inte min starka sida men Mia har alltid en massa idéer och det brukar bli jättebra. Jag gör som hon säger :)

Nu är det väl kanske bäst att göra ett nytt sömnförsök.. Sov gott!

Plötslig energi

Hur kommer det sig att jag alltid blir pigg på kvällarna/nätterna? Vart är den energin på dagen?
Har legat här i en och en halv timme och vridit och vänt på mig. Det enda det kommer resultera i är ett jag kommer vara en zombie i morgon på jobbet.

Jag tänker på träning, studier, jobb och Mary Kay. Hur lätt allt skulle vara om jag fick känna mig såhär hela tiden. Det känns liksom som att jag brinner. Planerar, sätter upp mål och drömmer. Försöker låta bli för i morgon är det här som bortblåst och då kommer jag känna mig hemskt upprörd.

Förhoppningsvis kan jag sova nu. När jag skrivit av mig lite. Funderat i text. Klockan ringer klockan 06.00, märks om jag orkar gå upp då..

Godnatt

Börja om från början

Idag har varit.. Inte hemsk men inte jättetrevlig heller. Haft ångest för det mesta och gått och suckat hela dagen typ. Även försökt dränka allt i kaffe, resulterade bara i halsbränna -.-
Men jag har faktiskt inte ätit några sötsaker idag och nu har jag varit till gymmet och kört ett benpass så illamåendet står mig ända upp till öronen. Låt oss hoppas att det inte var FÖR våldsamt. Ska försöka få i mig en proteinpudding om en halvtimme eller nått och sen bara ta det lugnt. I morgon ska jag upp och jobba :) ommöblering står på schemat!

Hur jävla omöjligt ska det va?!

För två veckor sedan bestämde jag mig för (igen) att ta tag i mitt liv och börja leva hälsosammare och börja motionera varje dag som jag känner mig okej. Det gick jättebra! I typ en vecka :( Åt inget onödigt och höll mig till små portioner (iallafall om man jämför med hur jag vräker i mig annars,) motionerade alla dagar utom söndag för då var jag bakis. Inte så hälsosamt. Men sen var jag på´t igen på måndag och tisdag men då tog jag ut mig båda dagarna och sen var jag förstörd. Så jävla typiskt mig! Och då ramlade jag ner i mitt "det är ingen idé"-hål. Det kommer aldrig att gå för jag är bipolär och det är så jävla synd om mig. Buhu! Så därför har jag ätit MASSOR av skräp. Liksom för att bevisa för mig själv att jag inte kan. Inte rört mig ens lite grann och bara känt mig allmänt värdelös och äcklig. Suck.

Jag hittar på en massa ursäkter till varför jag inte "kan" röra på mig. Det är dåligt väder, det är för varmt, träningsbyxorna hänger på tork, det finns ingen parkering, jag är bipolär, min lägenhet vänder åt fel hål och skapar obalans i mitt inre osv. Listan kan göras ganska lång. Och hela tiden växer skuldkänslorna. Jag blir arg på mig själv för vad jag gör mot min kropp och mitt psyke och för alla jävla ursäkter!

Idag har jag ätit en hel bunke BEN&JERRYs, en HEL! Ni kan ju gissa hur jag kände mig efter det :/ och i morse hade jag skuldkänslor för att jag åt en och en halv ostmacka!? Bahaa! *galet gapskratt*
Måste se över mina prioriteringar..

Har iallafall varit ute på en promenad nu, inget våldsamt tempo eftersom jag hade hemskt ont i magen efter all glass. Men det var skönt efter ett tag och nu skulle jag kunna åka till gymmet men det ska jag inte göra för då kör jag väl slut på mig igen och då orkar jag inte röra mig på flera dar igen och så är den onda cirkeln igång.  <-- Världens längsta mening?

Låt oss gå in i det med ett annat synsätt. Om jag tänker att jag ska vara snäll mot mig själv. Äta ett äpple istället för en chipspåse. Promenera en halvtimme. Köra ett halvtimmes pass på gymmet. Strunta i att köpa hem en massa onyttigheter. Finns de inte är de ju väldigt svåra att äta ;) Börja smått. Jag ska ju alltid bli fitnessmodell på studs. Äta rätt, träna rätt. Och allt blir alltid fel. Varenda gång hittills. Kanske ska försöka ha roligt istället och inte hoppas på magrutor och kardashian röv på en vecka. Jag vill ju leva hälsosamt hela tiden, inte bara i perioder.

Järntabletter, tumme ner.

Jag har ju ätit järntabletter under en period för att mina järnvärden var för låga, sen jag började med dem har dock mitt mående dalat så jag har bestämt mig för att göra ett uppehåll för att se om det blir bättre utan. Har varit utan i två dagar och jag kände skillnad direkt. Kanske är placebo men jag mår hur som helst bättre.

När jag ätit dem har jag känt mig mer död än levande. Tung i huvudet och kroppen, tröttare än tröttast och mest bara velat ligga i sängen. Har inte haft motivation till någonting. Vissa dagar kändes det som kroppen bara var en stor krampande muskel när jag rörde på mig, totalt blytung och stel som en pinne. Orkade knappt gå i trappan på jobbet utan att vilja dö. Till saken hör att trappan är typ tio trappsteg. Har trott att jag varit på väg in i en depression men så var jag upp till min pojkväns föräldrar förra veckan i några dagar och orkade inte dra med mig järntabletterna och mådde plötsligt bättre. Så nu testar jag utan :) som ett litet experiment. Har ändå alltid haft dåliga järnvärden och klarat mig relativt bra ändå.

yin-yang

Jag vill inte men jag faller och det gör ont. Det gör ont att jag mådde så bra och att det måste ta slut. 

Under en tid har jag känt hur mitt mående försämrats men trott att det bara varit tillfälligt, men det har tyvärr bara blivit sämre och sämre. Nu kämpar jag varje dag igen. Kämpar med att finna kraft att ta mig upp ur sängen, tvätta mig i ansiktet och borsta tänderna. Med att inte ringa och sjukanmäla mig de dagar jag ska jobba och att sminka på mig ett låtsasansikte.. Jag är konstant orkeslös. Ser ingen mening med någonting. Hopplöst.

Plötsligt har jag blivit så tjock och ful. Onyttig och fattig. Ni vet när man känner hur kläderna stramar åt och sitter obekvämt och man bara skulle vilja slita loss stora bitar av fett från magen? Inte? Men så känner jag. Ångesten skjuter upp i äckel-höga nivåer flera gånger i timmen bara för att kroppen känns så fel! För en månad sen var jag helt okej med hur jag såg ut, tränade lite och var ut och gick. Men inte nu. Nu får jag ångest för att jag växer minst en storlek om dagen (helt ologiskt) och för att jag inte "kan" sätta på mig träningskläder och åka och träna för då måste jag duscha och tvätta håret och torka mig och blåsa håret och sätta på mig kläder, igen. PANIK! Allt blir ångest och jag hatar det. Det går inte att resonera med ångest. 

Kryper ihop till en liten boll i sängen och blundar för att slippa "se" eländet. Ligger där hela dagen och får ångest om jag blir kissnödig och måste gå upp på toa. Glömmer bort att äta och borsta tänderna (kära värld) och Bazze kommer in och frågar om jag inte ska gå upp och jag svarar nej och han ser sorgsen ut och säger okej.. Om jag inte hade Skocity att gå till skulle jag bara ligga där varje dag och bara duscha en gång i veckan bara för att man måste och för att man börjar lukta som en väl lagrad ost :/  

Jag känner dock stor tacksamhet för att jag fått ett halvår då jag mått bra, då jag vaknat på morgonen och tänkt "åh va underbart, en ny dag!" När jag orkat laga mat och diska. Duscha. Le och skratta. Små saker med stort värde. Att jag sett framåt, vågat planera, trott på att jag har en framtid. Det är otroligt mycket värt och jag känner mig otroligt lyckligt lottad som fått känna sån lycka. För jag älskar verkligen livet och uppskattar det väldigt mycket. Så depressioner har sina ljusa sidor. Den tid man får när man inte har dem blir så mycket ljusare.  

Jag lever på koffein

Idag har jag hällt i mig obehagligt mycket koffeinhaltiga drycker och har nog fått i mig drygt ett halvt gram koffein. Jag tror eventuellt inte att det är jättebra. Började må dåligt när jag var inne på min andra Celsius och då hade jag druckit en stor cafe latte innan också. Men jag funkar inte annars, finner ingen mening med någonting. Ligger bara i sängen och sover eller tittar ut i tomma intet. Enda anledningen till att jag tog mig upp idag var att jag skulle till jobbet. Så jag frågade Mia (min chef) om jag fick jobba längre i morgon. Har ingen anledning att gå upp annars. Och jag VILL ta mig upp i tid!
Ställer klockan varje dag men när den ringer är det som om någon slagit mig i huvudet, om jag nu inte ska jobba då förstås. Så det är väl kanske så att jag behöver mer att göra, något att fylla dagarna med så jag orkar samla kraft och fokusera.. Mår bara dåligt av att gå hemma och skräpa. Idag har jag till och med lyckats stryka och hänga upp gardiner, något som tett sig omöjligt i över en vecka.. Suck.. Jag får helt enkelt ha en Celsius på nattduksbordet som jag kan hälla i mig på morgonen när klockan ringer! Underbart..!

I did it!

Jag la en aktiverande order till Mary Kay, så nu ska jag vänta på produkterna (med hög förväntan) och börja boka in hudvårdsklasser eller facials.
Skrämmer jag er nu? Och får er att tro att jag ska hoppa på er så fort jag får syn på er? Det är inte så det ska vara, Mary Kay ska vara trevligt, roligt och mysigt. Det ska va snyggt men inte högfärdigt. Jag har alltid drömt om ett jobb där jag får ha kostym eller dräkt :) Och hur hemskt och jobbigt är det egentligen att bjuda hem tre vänner att få prova härliga produkter och bara slappna av, ta en fika och må gött? :) Jag vill att mina medmänniskor ska må bra, jag vill göra skillnad för någon och Mary Kay ger mig den möjligheten.

Jag känner mig modig, för trots att jag misslyckats en gång är jag inte redo att ge upp :) gör om och gör rätt.

Le mot livet och livet ler mot dig

Okej, jag har nästan till 100% bestämt mig för att börja jobba med Mary Kay igen. (Mamma om du läser det här så bli inte livrädd.) Senaste gången jag gjorde det var jag sjuk, på gränsen till manisk. För de som inte vet vad det är så hör det till min diagnos; Bipolär. Man fylls av hysterisk energi, sover ingenting, får "fantastiska" idéer, beter sig ibland väldigt underligt och man har ingen koll på vad man gör. Enkelt förklarat. Har man otur tror jag att man kan bli psykotisk.

Hur som helst. Mary Kay steg mig åt huvudet. Det var FÖR fantastiskt. Nu är jag lite mer realistisk. Vill inte försöka "bli bäst." Vill mest komma ut och träffa folk, känna gemenskap och ge någon möjlighet till en trevlig, avkopplande stund. För Mary Kay är trevligt. (Och det var trots allt inte Mary Kay som gjorde mig sjuk, det var bara något jag snöade in mig på när jag redan var det.)
Det är ett avbrott från min inte allt för fungerande vardag. Att gå på möte varje måndag ger mig lite struktur. Och jag blir glad och känner motivation, iallafall för en stund. Nu menar jag inte att jag går och grinar av upprördhet hela tiden men motivationen till att ta tag i saker och ting (typ mitt liv) är det lite si och så med. Det är ett litet äventyr att leva faktiskt, inte alls bara och bara. Men ibland kan det faktiskt vara ganska underbart också :)

Ett gammalt inlägg som jag aldrig publicerat

Jag kom precis hem.. Vet att det är en evighet sen jag skrev.. Jag är full. Kan skriva det för Pappa är död, saknar honom varenda JÄVLA dag!

Pappa, Gud va jag saknar honom, ni anar inte! Han skulle ha varit så brun nu, som en pepparkaka. Han satt alltid ute på sin bänk, intill väggen, löste korsord eller pratade med folk runt omkring. Jag önskar att jag hade varit i hans närhet mer, jag vet ingenting. Om jag lärt mig om hans mörker kanske jag hade förstått mitt eget.

Nångång slutade jag tro på "Jag älskar dig." Sa det utan nån vikt. Han kanske menade det men jag kunde inte tro på det och nånstans där tappade jag tron på allt. Han skapade mig och allt vad det innebär. Torterade mig, förstörde och dödade mig men jag är allt vad jag är på grund av honom, det går inte att förneka. Kalla mig galen, bipolär, eller schitzo. Det går inte att placera mig i något fack. Han bröt ner mig och därifrån växte jag, om det inte varit för honom hade jag inte varit den jag är. Jag hade troligtvis inte lärt mig och förstått så mycket som jag gör, om det inte vore för honom. Kanske skulle jag varit nån annan med mer av allt det ni andra, verkar ha, om han inte varit som han varit. Haft hus, hund och familj, ett jobb och vardag. Varit naiv.

Jag har svårt att tro på lyckliga slut och kärlek. Jag tror mer på hårt slit och min egen styrka, att aldrig ge upp. Åååå så många gånger jag lagt mig ner för att dö, så trött och meningslös, hånad och förstörd men ändå med nån destruktiv självbevarelsedrift. Jag har verkligen hatat den, driften att överleva, velat försvinna och förvandlas till stoft men inte kunnat, för jag måste vara här, måste, för jag ÄR något för någon annan. DE skulle ifrågasätta sin mening och sin existens om jag försvunnit och jag vill inte lämna dem i det helvete som  jag själv så många gånger befunnit mig i. Där, när man ifrågasätter allt och ångesten river i ens själ, när illamåendet av att man lever skapat ärr så djupa att man aldrig trott man skulle orka leva med dem och Döden ser ut att vara ens enda vän, hur skulle jag kunna lämna dem med det.

Varje dag är ett hinder, något jag måste ta mig över och ta mig igenom, varenda dag. Men jag gör det för jag vet att det finns människor som tror på mig, som finner någon slags styrka i att jag fortsätter och att jag har ett värde, åtminstone för dem. Men jag VET att jag inte kommer orka hur länge som helst, att det där mörka som lockar och drar kommer vinna. Jag kommer inte leva tills jag dör. Att dö kommer bli mitt enda sätt att leva. Ljus kan endast existera i mörker.

Funderingar såhär en torsdag

Vill man ha pengar måste man jobba. Och tro mig jag vill jobba! Jag vill inte hålla på och vända på varenda krona så fort jag vill ha någonting och jag vill inte ha dåligt samvete för att jag köpt mig något jag vill ha. Det gör jag nu och har väl egentligen gjort sedan 2011 när jag blev sjuk. Jag behöver en förändring men det är ju inte bara och bara att fixa ett extra jobb..

Eller?

Uppe tidigt, idag med?!

God morgon!

Jag hade tänkt åka till gymmet och träna nu på morgonen men eftersom jag var ute och joggade igår kväll kanske jag borde ta det lugnt. Var ju till gymmet igår också. Lagom är ju inte min starka sida som alla borde veta vid det här laget. Jag är faktiskt ganska sämst på just lagom. Åt lite för mycket till frukost också så mår lite lätt illa. Onödigt :/

Men om jag inte åker och tränar så kommer jag gå och lägga mig. Ni vet, allt eller inget och i det här fallet blir det ju alltså inget.
Skulle ju i och för sig kunna skruva ihop mitt sminkbord och ställa det på plats i sovrummet, samt göra i ordning därinne så blir nog Bazze glad när han kommer hem :D

Bazze är för övrigt min pojkvän som jag inte vet om jag nämnt för er förut. Vi har iallafall flyttat ihop i en trea och som vanligt så bor jag kvar i lådor trots att det är två veckor sen vi flyttade in. Jag är ganska seg när det kommer till sånt. Kan ju göra andra glamorösa saker som att tvätta lite också när jag ändå är igång. Min tvätthög är alltid gigantisk, hur mycket jag än tvättar?! Får det inte att gå ihop? Dumt..  

Nya träningstajts och en challenge

Jag var på gymmet i morse och blev lite inspirerad och motiverad till att träna när jag upptäckte #mariassummerchalleng2016 därför skyndade jag mig hem och beställde nya träningstajts från Adidas. Haha. Egentligen hemskt onödigt för jag har egentligen inte råd men sån är jag.. Kan ju hoppas att de är för små så jag måste skicka tillbaks dem :P Jag ska iallafall träna 20 ggr från och med idag till den 14 Augusti, det borde inte vara helt omöjligt. Ska försöka hålla er uppdaterade, oavsett om ni vill det eller inte xD

Nu ska jag duscha och sen får det bli sängen, har varit vaken sen halv sex i morse och varit igång hela tiden. Sov gott med er :)

Låga järnvärden, aborter och sånt

Hallå där, hur är det med er?
Jag mår relativt bra, egentligen toppen om man bortser från att mina blod och järnvärden är bedrövligt låga.

Jag fick reda på det för cirka en månad sen efter att jag upptäckt att jag var gravid :) Den lyckan varade dock inte länge, typ ett dygn. Pga de mediciner jag äter så är risken för fosterskador hög så läkaren jag träffade sa ganska bestämt att jag inte skulle behålla barnet. Vilket jag heller inte gjorde. Den 16 maj gjorde jag abort, ingen jättetrevlig upplevelse. Jag valde att göra en medicinsk abort vilket innebär att man först tar ett piller två dagar innan själva aborten ska ske som gör att fostret inte får någon näring och sen på själva dagen D så får man fyra nya piller. Som man inte sväljer. De förs alltså upp.. Ja ni fattar.. Dessa öppnar upp och ger typ sammandragningar. Aj. Tänk mensvärk, jävlar! Spenderade hela dagen på mottagningen, åkte till och med rullstol ut därifrån när jag skulle hem. Inte varje dag man gör det.

Så ska man blöda i en hel evighet efteråt också, obligatoriskt, typ. Nu är nog mina värden ännu sämre, kanske till och med obefintliga? Jag kan sova dygnet runt och ändå kunna sova lite till efter det. Jag lever på koffein de dagar jag måste göra något. Har införskaffat järnbrustabletter, kan ju hoppas att de gör någon skillnad iallafall.

På intensiven har jag varit en sväng också. Drack mig medvetslös (igen) på Valborg. Kom in med 3.5 i promille och röda spyor i håret. Mycket glamoröst. Suck. Jag har inte druckit sedan dess. Jag är fantastiskt bra på att vara dålig på att dricka.

Annars mår jag som sagt bra, mina mediciner funkar och jag har fått en anställning på 25% :) Inte dåligt för att vara jag.




En läkare jag träffade sa att jag har "fått" den vackraste sjukdomen man kan "få." 

Jodå, jag lever :)

Det var ett tag sen nu och det har väl hänt en del. Jag mår bra för första gången på flera år, mycket tack vare ny medicin, underbart!
Jag ska få en lönebidrags anställning i en skoaffär på 25%, vilket känns fantastiskt. Jag hoppas att jag ska kunna komma upp i 50% men får väl kanske ta det lite lugnt. Inte min grej, jag vill ju att allt ska hända NU! På en gång!

Jag har träffat en kille som jag ska flytta ihop med om lite drygt en månad, otroligt! Jag som trodde att jag skulle förbli ensam resten av livet typ. Än är undrens tid inte förbi, haha.

Har även börjat på friskis&svettis och tränar där två gånger i veckan. Det är jättekul, vilket jag tycker är lite konstigt eftersom jag förut har hatat sån träning. Men det är så skönt att kunna åka iväg i en timme eller två och bara följa efter någon som kan. Man behöver liksom inte tänka själv eller komma på nya övningar. Och jag gillar ledarna :) Idag anmälde jag mitt intresse för att bli värd, så jag skulle komma på morgondagens pass och testa och sen på torsdag skulle jag prata med den som är värdansvarig :D

Något mer? Ja säkert men inte som jag kommer på just nu.