you and tequila- Kenny Chesney

Baby here I am again

kicking dust in the canyon wind

Waiting for the sun to go down

Made it up Mulholland Drive

hell bent on getting high

High above the lights of town

You and tequila made me crazy

run like poison in my blood

One more night could kill me, baby

One is one too many

one more is never enough

Thirty days and thirty nights

been putting up a real good fight

And there were times

I tought you'd win

It's so easy to forget

the bitter taste that morning left

Swore I wouldn't go back

there again

You and tequila made me crazy

run like poison in my blood

One more night could kill me, baby

One is one too many

one more is never enough

When it comes to you,

oh, the damage i could do

It's always your favorite sins

that do you in

You and tequila made me crazy

run like poison in my blood

One more night could kill me, baby

One is one too many

one more is never enough

Never enough,

you and tequila

You and tequila,

made me crazy

En helt vanlig måndag

Då var de första tre timmarna gjorda, kommer drömma om frukt och namn på äpplen i natt.

Jag lyckades ta mig upp vid sju när klockan ringde, duschade, klädde mig och åt frukost. När jag var klar med det var klockan åtta, typ. En hel timme kvar innan jag började, så jag hann med att fylla in nån rapport som skulle skickas till arbetsförmedlingen och fylla i lite utbildningar och jobb på cv't.

Innan jag fick börja plocka frukt gick vi runt och sa hej till alla som var där och han som va chef visade mig runt lite. Det var det. Nu ska jag dit på fredag nästa gång. I morgon åker jag nämligen till Kristinehamn för att träffa en läkare på onsda morgon. Kändes ju lite lätt förargligt att säga att man inte kommer typ det första man gör när man ska börja nånstans men det har varit bestämt länge så.. Nu blev det som det blev!

Varit ute på en liten promenad med en golden retriver som heter Maja, det va skönt med frisk luft och det blev en kompromiss eftersom jag hade tänkt träna idag men kände att jag inte orkade det, har ju teatern kvar ikväll. Och det är dumt att förta sig men då fick jag iallafall en promenad. Det är bättre än inget alls :)

Nu ska jag bara ta det lugnt innan jag ska iväg och plocka ögonbryn och därefter teatern ikväll.

Självplågeri och galenskap

Jag vet inte varför jag gör det här mot mig själv, plågar mig.. Kanske är det för att jag längst in känner mig ensam eller så kanske det är sorg över att inte kunna känna, vilket leder till att jag är ensam? Eller så är det något helt annat.. För jag mår ganska bra just nu, det känns som att livet kanske är på väg i rätt riktning, börjar arbetsträna i morgon, börjat med teater, ska flytta. Men jag mår inge bra, inte egentligen. Jag är trött, i kroppen, i huvudet, i själen och jag vet inte varför. Hela tiden denna tyngd... Och det är troligtvis därför jag gör såhär. Vad är det som är fel? Kan det inte få vara rätt...

Jag hör ju att någon skriker men jag försöker stänga det ute. Vill inte höra, vill inte se, vill inte veta. Men det kommer ändå ske, för något är fel. En del av mig håller andan, blundar. Jag känner det i hela kroppen, i händerna och armarna, bröstkorgen, benen och huvudet. Som att något väntar, som att jag hoppat och står still i luften och väntar på nedslaget. 

Den där känslan i munnen när man biter ihop tänderna, spänningen, ilskan. Den är snart här. Det känns verkligen så. Skulle jag titta mig i spegeln nu, skulle jag se det,, Jag skulle se henne, jag känner det.  

Varför nu, när allt ska börja, när jag fått en chans att börja om, ska jag behöva tappa greppet och bli galen då? Igen?!