Om ändå, men nej...

Jag va ut igår, det va till och med värre än vanligt. Inte för att jag var för full utan bara den där känslan av total ensamhet. Där står man omringad av människor och känner sig ensammare än någonsin, en underbar känsla som jag verkligen kan rekommendera... :/

Mår så fruktansvärt dåligt, men jag orkar liksom ändå se respektabel ut, vilket påminner mig om Stjerneskolan. Då var jag så sjuk att jag trodde att jag var bästa kompis med döden och att han inte skulle låta något hända mig, skar mig själv eller jag plågade mig i största allmänhet med diverse mindre trevliga saker men jag orkade fortfarande se ut som jag mådde helt okej. Man blir relativt bra på att sätta upp fasader och låtsas inför omvärlden men när man är själv rämnar allt och man är värsta psykbrytet.

Hoppet har lämnat mig, livet känns så meningslös att jag inte vet vart jag ska ta vägen och ensamheten äter på min själ. Just nu önskar jag att jag kunde försvinna eller att allt bara kunde ta slut. Att börja om vore trevligt om det vore hållbart, men det är det ju aldrig. Då skulle jag inte sitta här nu, då skulle jag troligtvis varit kvar i Florens och designat olika kollektioner. Det spelar liksom ingen roll vad jag vill för det är inte hållbart, jag kommer alltid finna mig själv sitta här och önska att livet ville vara barmhärtigt och ta slut. Det är så det känns! Och då är ett liv så oändligt långt...

Facebook...

Ja, jag har aktiverat den igen, för att fungera som "redaktör" på Stjärnans fb, var jag tvungen att aktivera min egen. Usch vad man blir upprörd. Sociala medier är verkligen inte min grej, borde gå en formuleringskurs! Eftersom jag för tillfället är våldsamt förkyld och igår kväll va så tätt i näsan att jag varken kunde andas in eller ut med den så skrev jag "kan inte andas!" vilket jag trodde folk skulle uppfatta som att jag va just tätt i näsan och inte döende. Men ooo va fel jag hade! Har nog aldrig fått så många kommentarer på ett och samma inlägg förut (ca.10 st.) Troligtvis så trodde folk att jag låg här och dog (jag har tagit bort inlägget så ingen mer ska behöva få nervösa sammanbrott av oro.) Så jag gör nog klokast i att inte skriva något alls där. För allas mentala hälsa. Speciellt när folk verkar tro man (om det nu varit så) skriver på facebook att man håller på att dö istället för att kontakta ambulans eller åka in till akuten.

Jösses alltså. Nästa gång skriver jag ingenting :)