dröm-material

Ska sova nu, jo jag vet att det är tidigt, men stannar jag uppe bara lite längre kommer jag bli speedad och då får jag miljontals idéer som jag kanske måste genomföra.

David Beckham kan vara en utav de vackraste människor som finns och han blir bara finare ju äldre han blir.
Nån som inte är vacker men fin/snygg på nått grinigt, buttert, ruffigt sätt är Jeremy Renner. Jag antar att det är något med deras ögon som gör att de har något gemensamt, i min värld. Men de är inte lika alls.
Nä, sängen kallar!

Sov gott älskade du.

Hon somnade in igår kväll för att aldrig vakna igen.
Jag kan bara känna en känsla av frid för hennes skull <3
Hon låg där så länge och det fanns bara en enda slutgiltig destination.
Det vore själviskt att önska att hon fanns kvar när jag vet att hon led, hon förtjänar vilan, hon har kämpat så länge.

Du kommer alltid finnas hos mig, inte som något jag kan se eller ta på, men i mitt minne och i mitt hjärta.

Jag har iaf diskat

Läst hela dagen, lr mellan typ tio och fyra. Sen tog boken slut och jag va tvungen att duscha för att kunna gå till Hanna och Erik för att låna den sista delen. Så jag har varit våldsamt produktiv idag, handlade också.

Så då kanske det är på väg upp igen, för min del får det gärna vara så, hatar att vara levande död.

Jag förtjänar ingen prins..

Jag känner mig ensam, vilket kanske är rätt åt mig, har väl inte betett mig optimalt den här sommaren. Inte följt regler som säkert borde ha följts, bara försökt vara fri, dock på bekostnad av andra.
Jag ber om ursäkt. Och jag får vad jag förtjänar. I min desperata jakt efter att få KÄNNA något annat än mitt eget inre krig, som ständigt rasar, brinner, skriker, så har jag lånat ut mina läppar till några prinsar för mycket. Och prinsessor också ska väl tilläggas.

Jag hoppades på att finna någon som faktiskt skulle få mig att känna något, någon som skulle väcka mig till liv igen.
Någon som skulle kunna få mig att hoppas, på en framtid.
Någon som kunde få ljuset att röra vid min bittra, kalla själ.
Någon som kunde fylla mig med något annat än tomhet.
Någon som kunde rädda mig från mig själv.
Någon som kunde få mig att känna mig fri.

Men vem vill ha någon som är förstörd, galen, förlorad?  Jag kommer aldrig att bli frisk igen.

Kanske fann jag någon men han gick förlorad när han insåg hur jag betett mig, när han insåg att han trodde att han visste vad för slags person jag är. Så nog får jag vad jag förtjänar, tusen gånger om, i resten av mitt meningslösa liv... Vilken tur för honom, att han insåg det han insett, så han slapp dras in i min äckligt sjuka värld.