Alla Hjärtans Dag

Idag har jag faktiskt lyckats se lite levande ut, haft håret uppsatt och jeans och hoodie, istället för nattskjorta och pyjamasbyxor med håret hängande i trassliga stripor. Lyckats med hygienen också. För de flesta andra är det här självklarheter och det har varit det för mig med men den här vändan i djupet har verkligen berövat mig mycket. Känner knappt igen mig själv när jag ser min spegelbild, men jag orkar inte bry mig. Vem fan bryr sig om utseendet när man har nog med att försöka överleva?

Hur som helst har det här varit en ganska okej dag, träffade Nilla och Bob och fikade (ett glas vatten för mig) och sen gick jag hem från Torsby, resulterade i total utmattning (typ 1,5 km) förskräckligt! Men vad kan man egentligen vänta sig när man inte rört sig mer än typ 200 meter om dagen i flera månader...

Man får va glad för en sån här dag, väldigt glad, för de är väldigt sällsynta!



Nu hoppas jag på MEDALJ för Fredrik Lindström!! Heja Heja!