Plötsligt händer det

Jag minns inte när jag skrev sist men jag minns iofs inte när jag mått såhär dåligt förut heller, så ja...

Lever iallafall, otroligt nog :) Och jag har mått helt okej sen i fredags, orkat göra såna här vanliga saker utan alltför stor möda. Det är nästan värt en applåd!

Är fruktansvärt trött på deprissioner, de verkar aldrig ta slut och de avlöser varandra, konstant. Jag är trött på den här sjukdomen som tar ifrån mig allt och gör mig till ett tomt skal. Men samtidigt så vet jag att jag inte skulle vara jag utan den. Och den har lärt mig att respektera och älska mig själv. Så något gott har den fört med sig.

Funderar på en förändring, ny frisyr :) Något Emmigt <3