Välkomnar mörkret

Annie blir alltid förfärad över hur mörkt det är här, tänder alla lampor.
Jag sitter ständigt i mörker, tomheten känns inte lika starkt om man inte ser den. Meningslösheten förtär inte min själ lika våldsamt när jag kryper ihop i mörkret och låtsas att jag inte finns. Närheten till mina döda känns närmare i mörkret. Jag stänger in mig själv i mitt sovrum och sover bort allt ljus, begraver mig själv i nån fånig dröm om hopp och framtid.