Okej, jag har nästan till 100% bestämt mig för att börja jobba med Mary Kay igen. (Mamma om du läser det här så bli inte livrädd.) Senaste gången jag gjorde det var jag sjuk, på gränsen till manisk. För de som inte vet vad det är så hör det till min diagnos; Bipolär. Man fylls av hysterisk energi, sover ingenting, får "fantastiska" idéer, beter sig ibland väldigt underligt och man har ingen koll på vad man gör. Enkelt förklarat. Har man otur tror jag att man kan bli psykotisk.
Hur som helst. Mary Kay steg mig åt huvudet. Det var FÖR fantastiskt. Nu är jag lite mer realistisk. Vill inte försöka "bli bäst." Vill mest komma ut och träffa folk, känna gemenskap och ge någon möjlighet till en trevlig, avkopplande stund. För Mary Kay är trevligt. (Och det var trots allt inte Mary Kay som gjorde mig sjuk, det var bara något jag snöade in mig på när jag redan var det.)
Det är ett avbrott från min inte allt för fungerande vardag. Att gå på möte varje måndag ger mig lite struktur. Och jag blir glad och känner motivation, iallafall för en stund. Nu menar jag inte att jag går och grinar av upprördhet hela tiden men motivationen till att ta tag i saker och ting (typ mitt liv) är det lite si och så med. Det är ett litet äventyr att leva faktiskt, inte alls bara och bara. Men ibland kan det faktiskt vara ganska underbart också :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar