På väg in i väggen, igen..

Jag har tappat fokus.
Känner hur allt krackelerar.
Botten rusar emot mig och jag orkar inte slåss.

Sitter med en öl. Det är torsdag. Och om jag känner mig själv rätt så kommer det bli ett gäng till. Vill bara försvinna in i dimman där allt känns mer hanterbart. Även om det är fel väg att gå. Ikväll orkar jag inte hålla ihop det.

Jag vet att jag sa att jag skulle vara nykter i tolv veckor. Jag var åtminstone nykter i fyra. Alltid något. Försöker att inte slå på mig själv. Håller andan och försöker hålla alla hatiska tankar ute. Alla tankar som säger att jag är värdelös och har dålig karaktär. Att det är rätt åt mig att jag mår såhär. Jävla alkoholist. Äcklig, fet och ful. Jag hör liksom hur det skriker i bakgrunden. Jag vill inte vara den jag håller på att bli men som sagt. Jag orkar inte slåss. Inte idag.

Jag förtjänar kanske inte att må bra, att det är därför jag alltid hamnar här. Att jag liksom omedvetet strävar efter mörkret.

Jag kommer ihåg att healern jag träffade för några år sedan sa att jag bar på så mycket ljus och att det var därför jag hade så mycket mörker omkring mig. Att det gjorde mig attraktiv för det. Det lät så vackert på något vis. Romantiskt. Men sen finns det ju dom som berättat för mig att jag själv väljer hur jag ska må. Att det är mitt eget val, varje morgon. Så jag antar att jag förtjänar det här. Att jag väljer att låta allt gå åt helvete och simma med alla andra dömda själar i Styx. Inget mynt under min tunga Charon.