söndag 15 december 2013

'til death do us part


Jag kan inte känna någonting, bara tomhet.
Från att ha funnits till att inte finnas alls, det går inte att ta in.
Att aldrig få se dig igen, aldrig höra din röst, hur går det till?

Jag såg dig lida de sista dagarna, jag såg dig kvävas och jag såg rädslan i dina ögon, jag såg dig komma tillbaka och sen kvävas, om och om igen. Jag hörde smärtan i dina rop, såg den i ditt ansikte och i dina rörelser. Att veta att man ska dö när man inte vill det men inte kunna göra något åt det, är något jag inte kan föreställa mig. All den ångest och rädsla instängd utan att kunna förmedla. Herregud, den ensamheten du måste ha känt..

Du förändrades så fort, från att vara min pappa, stark, glad och full av liv. Och sen som att vända på en hand blev du så gammal, så svag och du försvann.

För din skull var det här det bästa som kunde hända, det fanns ingen återvändo och att se dig ligga och lida är inget jag önskat. Där du är nu finns ingen smärta och ingen rädsla och jag hoppas att du har återförenats med alla de du saknat, jag har iallafall bett dem om att ta hand om dig.

Sov gott nu pappa, så ses vi kanske igen
I mina minnen kommer du alltid leva vidare
Jag älskar dig  

1 kommentar: