Jag hade glömt hur jävligt det kan bli

Onsdagskväll, ont i magen, höll i sig till klockan 03.45 på torsda morgon, inte mycket sömn då med andra ord. Fortsatte att ha mindre trevlig känsla i magen, på högersidan.. BLINDTARMEN tänkte jag skräckslaget och sen var det igång. Panikångest varenda natt. Kände ju någonting, kanske gör det ont, iaf lite, eller... Jo det gör det nog, ÅH GODE GUD HJÄLP MIG! Jag kommer få så ont att jag vill dö.. AHHH! Det kanske är njursten eller gallsten, inte mycket tröst det.. Så har jag hållit på. Igår ringde jag 1177 och pratade med en jättetrevlig sköterska som tyckte det lät som ett magvirus och att jag skulle äta minimala portioner av mesig mat, så magen skulle slippa jobba och då trodde hon det skulle kännas bättre.

Det gör det, har till och med lyckats sova i natt. Men jag är fortfarande paranoid.Känner fortfarande något där i sidan på magen.. Tänk om hon hade fel?! JAG DÖR!

Jag hade glömt hur jävligt det kan va när jag börjar inbilla mig saker och ångesten stiger till oanade höjder. Alltid värst på natten också, men det är ju ganska självklart. Somnar man kan man ju råka glömma bort det..

Ångest, fy fan! Man känner sig så lite och så jävla rädd och man tror att det ska vara för alltid. Den är oftast värre än det man får den över... Miljoner gånger värre! Och man börjar typ med strategier eller ritualer kanske man ska kalla det.
Det kan vara att man ringer någon och säger att man är rädd och att de försäkrar en om att det inte är någon fara, sen är cirkusen i full gång! För då måste du fortsätta ringa varje dag eller åtminstone så fort du känner av det du får ångest för. För tänk om du inte ringer, då kommer det hända, då kommer det vara blindtarmen, bara för att jag inte ringde... Men jag har inte ringt någon, även om jag har varit livrädd och känt mig liten och ensam, för det blir som sagt bara värre, Jag hade bara spätt på ångesten ytterligare.

När jag var tillsammans med Dan höll jag på så varje natt i flera månader. Han var tvungen att lägga sin hand på min mage och känna på den för jag trodde att jag skulle få spysjukan.. VARENDA JÄVLA NATT! Sa till och med samma meningar varenda gång, minsta lilla miss kunde ju innebära att jag skulle bli sjuk.. Tvångstankar kallas det väl antar jag.. Det blev bättre när jag åt ångestdämpande men nu har jag ju inget sånt, Hej och Välkommen!

"Snälla sten och ängel, gör så att jag inte drömmer mardrömmar, snälla, tack, amen!"
Med korsade fötter och knutna händer, varenda kväll, bad jag denna "bön" till en sten jag hade under kudden och en ängel jag hade ovanför sängen. När jag bett färdigt fick jag inte röra mig mer än tre gånger, då skulle det vara ogjort och jag skulle vara tvungen att be igen. Bara för att inte drömma mardrömmar. Jag var nog runt 11 år..

Och det låter så jävla fånigt men man tror på det, man blir en Fånge, i sitt eget huvud. Och enda sättet att bli fri är att sluta men det kan man inte, för då kanske man dör.. Alla de värsta mardrömmarna kommer troligtvis bli sanna och man kan inte resonera normalt, för man är så jävla rädd! För alla möjliga saker men främst för ångesten, den kommer döda dig.. Det är åtminstone vad man tror.