One more is never enough..

Jag hamnade på intensiven igen i helgen. Bedrövligt men sant.
Min promillehalt var 3,5 och jag var medvetslös. Vilket inte har hänt förut för jag brukar alltid vara med på vad de gör med mig men inte denna gång.

Jag vaknade på söndag morgon och visste först inte vart jag var men insåg ganska snabbt att jag var på sjukhuset. Ångest. Ni anar inte hur trött jag är på mig själv och att jag inte kan hålla mig borta från alkohol. Skrämmer mig faktiskt lite grann. Det blir bara värre och värre. Tror jag varit till akuten närmare tio gånger det senaste året och två av gångerna har slutat på intensiven. Det måste ske en förändring. Och det skrämmer mig ännu mer för jag vet att det kommer att bli svårt och det innebär väl bara en sak. Att jag har ett alkoholberoende.

Har man inte problem så ser man till att skaffa sig..

Jag har iallafall fått nummer till en socialarbetare som är villig att hjälpa mig. Så jag får väl ringa dit. Även om det tar emot. För det gör det. Och anledningen till att jag varje helg går ut och dricker kommer kvarstå, mina psykiska problem. Men det måste finnas nått annat sätt, kan inte fortsätta såhär.