Trött

Sov nästan inget i natt heller, typ tre-fyra timmar högst och bara mardrömmar. Har ont i huvudet och känner mig överkörd, kroppen är typ öm. Hur jag stod med det här konstant genom hela tonårstiden fattar jag inte men jag antar att man vänjer sig efter ett tag. Jag minns hur jag alltid tänkte, "jag fixar måndag, tisdag och onsdag utan alltför stora problem, torsdag kommer bli ganska jobbig och fredag vill jag bara dö, men sen är det helg och då kan man kanske få in nån timme extra sömn." Varenda jävla vecka i flera år. Men det var förvisso det enda jag visste om, ibland har jag funderat på om det var bättre, att inte veta om att man hade "en sjukdom."

Just nu ligger jag och äter chips i sängen, nått ska man väl trösta sig med när man mår som en skadeskjuten gnu. Och vad kan var bättre än chips, jag fullkomligt ÄLSKAR chips!!!

Hoppas jag sover i natt...