Ja..

Jag går liksom omkring i någon slags dvala hela tiden, känner mig drogad och slö.

Mamma blev förstås jätteledsen när hon fick se mitt konstverk (min arm) eller förtvivlad är nog ett bättre ord. Det var ju så länge sedan det hände sist. Jag ville inte ens stanna kvar för att träffa Nicke, jag vill inte att han ska behöva se hur förstörd jag kan vara för jag vet inte hur han hanterar det eller känner eftersom han inte pratar om det. Han får bara något plågat drag över ögonen och.. Ja..
Varför skulle jag bli såhär?!

Gjort är gjort och lort är lort..

Va på möte, nu kör vi benhårt med 50%. Jag är redan utsliten och jag har inte börjat än men om jag blir sjukskriven får jag mindre ersättning från FK och då mår jag så dåligt över det att jag hellre kör mig själv in i kaklet.

Jag är ett jävla potpurri av galenskap och då får man minsann inte lukta gott ens!