Dimma

Jag är allt och lite till.

Mitt storhetsvansinne vet inga gränser.

Jag har alltid funnits och kommer alltid finnas, mitt medvetande är oändligt.

Jag är en gudinna i en hemlös kvinnas kläder.

Jag är en tiggare utklädd till aristokrat.

Omvänd, bakvänd, spegelvänd. Igen och igen tills ingen längre minns.

Förlorad, för alltid.

Jag är medveten om mina vingar och jag kan flyga hur högt jag vill.

Jag störtar och krossas, en avledningsmanöver, en illusion.

Jag byter skepnad genom evigheten.

Eufori, mani, hysteri. Makten är min, oövervinnerlig.

Ensamheten är obeskrivlig.

Jag gråter ständigt inombords.

Jag längtar tillbaka till början, till det som jag inte längre minns.

Jag skriker, fast inte så någon hör.

Ingen kan nå mig för jag lever i en annan dimension. Vinnare eller förlorare, kanske både och.