fredag 29 maj 2015

Jag var men Jag är

Jag antar att jag borde byta namn på bloggen eftersom jag inte längre är bipolär, fåniga etiketter, jag är ju jag oavsett.
Men frågan är vad den ska få heta istället..?

Trodde ju verkligen på att jag fått rätt diagnos, då för tre år sedan. Bipolär. Och jävlar va bipolär jag blev! Tappade bort mig själv bland alla symptom man skulle ha, kunde ha, som jag kanske inte hade, egentligen. Det tog ganska lång tid innan jag fann tillbaka till vad som var jag och insåg att jag är ju fortfarande jag, diagnos eller inte.

När jag nu fick min nya diagnos så bryr jag mig inte lika mycket, jag konstaterade för tio år sedan att jag hade någon form av schizofreni. Men det kanske är skönt att ha det på papper, ett bevis på att jag har haft rätt.
Min förvrängda verklighetsuppfattning, mitt storhetsvansinne och min odödlighet, min misstänksamhet. Jag har ju ändå på något sätt lärt mig leva med allt och det är normalt för mig. Mina röster är en del av mig och när de försvann kände jag stor saknad. Jag känner mig inte hel utan alla mina dimensioner.

När jag säger att jag är galen tror en del att jag nedvärderar mig själv men det är i själva verket en komplimang. Ni ser inte det jag ser. Ni ser inte eldarna och känner dem inte brinna innanför ert skinn. Ni hör inte skratten och viskningarna, känner inte styrkan i att dela hemligheter med väsen som ständigt dansar framför era ögon.

Jag är som sagt medveten om mina vingar och jag vet att ni har dem också men ni tror inte på det och jag tänker inget säga.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar