Hög på koffein

Det är i det närmaste fantastiskt att jag mår såhär bra, det är nästan som en dröm! Kan inte minnas när jag mått såhär bra senast, det måste vara flera år sen! Underbart är kort? Förhoppningsvis inte.

Så dåligt som jag kan må, lika bra om inte bättre kan jag också må. Jag vet inte hur jag ska beskriva mitt liv, det är en förbannelse men samtidigt en välsignelse. En blandning mellan de djupaste bottenlösa avgrunder man kan tänka sig och sedan paradiset, höjder som man knappt vågar drömma om.

Jag ser dem gå bredvid varandra, hand i hand. Hon ljus som solen och Han mörk som natten. De smälter samman och dras isär. Slåss om herraväldet, älskar varandra. Hon är diffus och han är skarp. Ibland vet jag inte vem som står för vad. Hon är mjuk och varm, lugn och trygg. Han är kall och stolt, intensiv och sorgsen. Så vackra tillsammans.
Passionerade.
Hans klor sliter sönder hennes hud, hennes läppar kysser bort hans hunger. Han bränner och förtär, hon lugnar och mättar. Ständigt en balansgång mellan hopp och förtvivlan. Ett stadigt grepp om hennes hals, ett varsamt grepp om hans hjärta.
Inferno.
Hon bränner sönder hans hud med styrkan från sitt ljus, han brinner, förtärs, får inte nog! Han skriker, hon vinner, åtrår hans kyla. Hon drömmer om mörkret, om lugnet, natten. Orkar inte brinna mer. Vem är vem och vad är vad. Intrasslade i varandra tills de båda glömt vad som är rätt och fel. Om hon går fryser han ihjäl, om han går brinner hon upp. Bundna till varandra i evighet.