När man borde skämmas

Så kom då en helg med bedrövelse, hej hopp. De kanske behövs ibland, för att komma ihåg hur det kan bli.
Har sån fruktansvärd ångest, vilket jag alltid får när jag pysslat med dumheter. Varför gjorde jag si och varför gjorde jag så? Jo för att du blev lite (läs; alldeles) för full och då funkar det inte, okej?! Comprende? No?! Bah!!
Det vore faktiskt trevligare om jag ändå kunde finna nått nöje i det jag gör men nej då, bara skräp!

Jag ogillar sex, massor, det är för mig helt onödigt för jag får verkligen inte ut något av det, bara ångest. Alltid och jämt. Vet inte vad som hänt, har jag alltid varit så? Tror inte det, men nuförtiden, en stor jävla tumme ner! Usch!

Stackars människa! Det tyckte nog han med, vi missförstod varandra där nånstans i dimman. Han blev förbannad och jag grät. Jag grät inte för att han hade gjort något fel. Jag grät för att jag grät och kände mig lite och eländig och alldeles för full och gjorde något som mitt nyktra.jag inte alls hade godkänt. Ja, sanna mina ord... Om du ser din chans så spring, jag är inte rätt person att följa med hem! Om du inte vill prata då förstås, det gör jag gärna. Men sex.. Näh! Det finns andra som är en miljon gånger bättre lämpade för det. Förresten tycker jag inte att det är en bra aktivitet att pyssla med på fyllan överlag, man fattar ju knappt vad man håller på med. I vart fall inte jag, för är jag så full att jag väl går med på det så är jag så full att det är... Ja, usch.
Så nu får man gå och skämmas! Heja Emma...

Efter hela denna röra av tårar och annan upprördhet så gick det riktigt åt helvete. Som tur är har jag bra vänner som räddar mig.
Låt mig skämmas lite till!

Tänk vilken fantastisk pinsam film jag skulle kunna göra med alla mina historier! Gudars..

Och det här har inget med min diagnos/sjukdom/galenskap att göra, jag blev enbart för full, det blir man ibland och då händer både det ena och det andra. Är relativt säker på att jag inte är den första och absolut inte den sista.