På begäran

Det har väl i princip gått en hel sommar sen jag skrev sist? Jag minns inte. Men då minns jag för det mesta väldigt dåligt.

Jag dricker Starbucks latte och svävar, när den är slut dricker jag två starka egengjorda koppar för att bibehålla känslan och sedan.. Sedan kraschar jag. Våldsamt! Och jag hatar det verkligen men jag måste få känna sådär som jag gör mitt i ruset. Så har min sommar sett ut. Och så ser idag ut. Jag gör allt för att slippa känna det jag känner när det bara är jag. Står inte ut med känslan av hopplöshet.

I några veckor nu har jag levt på koffein och för lite sömn, åkt runt Värmland flera gånger om och till och med svängt förbi Oslo. Hållit gnistan vid liv. För så fort jag stannar upp så drunknar jag.

Träffade en psykolog i tisdags, hon vill träffa mig igen och utreda mig. Jag vet inte för vad men jag har mina misstankar.

Jag ska gå ut i morgon. Har kommit fram till att det är det enda jag är bra på. Att dricka öl. Så varför sitta hemma liksom? Går hellre ut och dricker öl med andra än sitter här själv och blir full. Låtsas att jag inte har problem. Vilket problem det är förtäljer inte historien.